Parsifal

Tonsättare: Richard Wagner.
Libretto/text: Richard Wagner.
Undertitel/nr:

Ein Bühnenweihfestspiel i tre akter. WWV 111.

Uruppförande: 26 juli 1882 i Festspielhaus i Bayreuth.
Personer: Amfortas, officierande gralkung (baryton)
Titurel, hans far (bas)
Gurnemanz, gralriddare (bas)
Parsifal (tenor)
Klingsor, avvisad gralriddare (bas)
Kundry (sopran)
Klingsors blomsterflickor (sex sopraner)
Två gralriddare (tenor, bas)
Fyra väpnare (två sopraner, två tenorer)
En röst från ovan (alt)
Gralriddarnas brödraskap, ynglingar och gossar, flickor (kör)
Tid och plats: Tidig medeltid, gralväktarnas borg Montsalvat med omnejd.


Handling/innehåll:
Förhistoria
Gralriddarnas bud lyder: Endast den som kan avstå från den sinnliga kärleken får ta del av den undergörande kraften från Gral (den kalk i vilket blodet från Jesu sår uppsamlades vid korsfästelsen). Klingsor kände sig inte tillräckligt stark i anden och lät därför snöpa sig. Men gralriddarna upptog honom inte i sitt brödraskap. För att hämnas lät han i närheten av gralborgen uppföra ett önskeslott med en lustgård fylld av förföriskt vackra flickor. Han lyckades därigenom locka fyra gralriddare att bryta sina löften. Själve kung Amfortas föll för Kundrys förföriska skönhet. Klingsor lyckades därigenom beröva Amfortas det heliga spjutet (det spjut som en romersk legionär stack i Jesu sida vid korsfästelsen) och tillfogade honom med detta ett sår, som inte kommer att läka förrän en ädel och troskyldig dåre, som lärt sig att känna medlidande, återbördar spjutet.

Akt I
Scen 1. Området kring gralborgen Montsalvat. Gryning. Kundry är dömd att för evigt irra omkring utan att kunna fälla tårar, eftersom hon en gång skrattade åt frälsaren under dennes golgatavandring. Hon söker frälsning och tjänar ödmjukt gralriddarna. För att hela Amfortas sår, skaffar hon de ypperligaste salvor från hela världen. Men förgäves. Gurnemanz låter väpnarna veta varför Amfortas sår vägrar läkas och han ger dem även ett framtidslöfte. En troskyldig dåre skall en gång uppenbara sig som frälsare. En främmande yngling har trängt in på gralområdet och har med sin pil fällt en svan. När Gurnemanz ställer honom till svars och låter honom veta att hans handling inte var ett "jaktnöje", utan ett mord på ett levande väsen, bryter ynglingen sönder sin båge. Han är av allt att döma ovetande och förmögen att känna medlidande. Gurnemanz fylls av hopp och för med sig ynglingen till gralborgen.
Scen 2. En mäktig sal i gralborgen. Varje gång gral avtäcks, förvärras Amfortas smärtor. Men gralriddarna är i behov av denna andliga spis, och kungen måste förvalta sitt ämbete. Den unge dåren ser allt, men begriper ingenting och visar inget tecken till medlidande. Gurnemanz inser att han har tagit miste i sin förhoppning och sänder bort ynglingen.

Akt II
Klingsors trollslott och trollträdgård. Kundry tjänar gralriddarna, men lyder samtidigt under Klingsor. Denne kallar henne till sig och befaller henne att förföra dåren som nalkas slottet. Blomsterflickorna överöser främlingen med smekningar. Men Kundry leder honom med en moderlig kyss in i kärlekens rike och kallar honom vid hans rätta namn: Parsifal. Hon gör honom därigenom medveten om hans börd, om sorgen och den smärtfyllda skilsmässan från modern. Och Parsifal blir nu kapabel att känna medlidande med alla levande varelser. Han inser också orsaken till Amfortas lidande och lyckas stå emot Kundry. Klingsor kastar det heliga spjutet mot honom, men detta stannar upp och förblir svävande i luften framför Parsifal. När Parsifal griper det heliga spjutet och gör korstecknet med det, försvinner hela det bedrägliga trollslottet.

Akt III
Scen 1. Området kring gralborgen Montsalvat. På våren. Amfortas har inte på flera månader avtäckt gral. Gralriddarna har härigenom berövats sin andliga styrka och drar inte längre ut i världen som fredsbringare. De för en tynande tillvaro som eremiter i skogen. Efter sina långa irrfärder i världen har Parsifal lyckats bli medveten om sig själv och sin medkänsla. Han återvänder nu till gralområdet i skepnad av en svart riddare för att med det heliga spjutet frälsa Amfortas ("långfredagsundret"). Gurnemanz skall på nytt leda honom in i gralborgen. Men först smörjer den gamle riddaren den "frälste frälsaren" till gralkung. Parsifals första handling blir att låta Kundry undfå det heliga dopet.
Scen 2. I gralborgen. Amfortas far Titurel har dött, och riddarna samlas och begär att gral skall avtäckas. Men Amfortas vägrar att utföra den heliga handlingen. Parsifal övertar då kungaämbetet och botar Amfortas genom att beröra honom med det heliga spjutet. Kundry sjunker försonad med gud till marken.


.
Länkar: Parsifal
Länkar redigerade 2018-12-08
.
http://www.wagneroperas.com/indexparsifal.html
Parsifal i IMDb Noter till Parsifal i IMSLP Parsifal i engelska Wikipedia Parsifal i svenska Wikipedia Parsifal på Youtube                



Källor: Opera, Könemann 1999 ; IMSLP