Ödets makt

Tonsättare: Giuseppe Verdi.
Libretto/text: Francesco Maria Piave efter hertigen av Rivas, Angel de Saavedras skådespel Don Alvaro o La fuerza del sino (1835) med inlaga av en scen från Schillers Wallensteins Lager (1799) i översättning av Andrea Maffei.
Originaltitel: La forza del destino.
Undertitel/nr: opera i fyra akter.
Uruppförande: 10 november 1862 på Marinskijteatern i S:t Petersburg; uruppförande av den reviderade versionen (textbearbetning av Antonio Ghislanzoni): 27 februari 1869 på Teatro della Scala i Milano.
Personer: Markisen av Calatrava (bas)
Leonora di Vargas, hans dotter (sopran)
Don Carlo di Vargas, hans son (baryton)
Don Alvaro, en mestis, ättling till en kunglig inkasläkt (tenor)
Preziosilla, en ung zigenerska (mezzosopran)
Il padre guardiano/franciskanerklostrets superior (bas)
Broder Melitone (baryton)
Curra, Leonoras kammarjungfru (mezzosopran)
Borgmästaren (bas)
Mastro Trabuco, mulåsnedrivare, senare nasare (tenor)
En fältskär i spanska hären (tenor)
mulåsnedrivare, spanska och italienska bönder, spanska och italienska soldater ur alla vapenslag, ordonnanser, italienska rekryter, franciskanermunkar, tiggare och tiggerskor, spanska och italienska markenterskor (kör)
Tid och plats: Spanien och Italien, 1700-talets mitt.


Handling/innehåll:

Akt I.
Sevilla. Salen i huset som ägs av markisen av Calatrava. Leonora di Vargas väntar på sin älskade, inkaättlingen don Alvaro. De ämnar rymma, eftersom Leonoras far har förbjudit henne att gifta sig med ett halvblod. Allting är förberett för rymningen, men Leonora älskar sin far och tvekar därför fortfarande. Markisen dyker plötsligt upp och försöker hindra dottern från att ge sig av. Don Alvaro vill visa sina fredliga avsikter och kastar därför ifrån sig sin pistol. Ett skott går av och dödar markisen.

Akt II.
Scen 1.

Byn Hornachuelos. Leonoras och don Alvaros rymning har misslyckats. Efter skräcknatten har de blivit skilda åt. Leonora, som har förklätt sig till man för att undgå sin bror Carlos hämnd, irrar hemlös omkring och söker efter don Alvaro. I hamnstaden står syskonen plötsligt ansikte mot ansikte med varandra, men Leonora undgår att bli igenkänd av brodern tack vare en mobilisering för ett nytt fälttåg. För den nyfikna folkmassan berättar don Carlo historien om Leonora och don Alvaro. Han påstår att don Alvaro har återvänt till Amerika. Leonora känner sig nu inte bara skyldig till faderns död, utan även förrådd och övergiven av don Alvaro. Hon beslutar att vandra botgöringens och reningens väg.
Scen 2.
Ett franciskanerkloster i närheten av Hornachuelos. Leonora söker inte bara en tillflykt undan broderns förföljelse, utan vill framförallt frigöra sig från sin längtan efter don Alvaro, en längtan som förtär hennes inre. Hon väljer därför inte att gå i kloster utan vill leva som en eremit. Franciskanerklostrets superior har fått kännedom om Leonoras öde. Efter en högtidlig ritual får hon leva som eremit i närheten av klostret. Den som närmar sig hennes eremithydda i avsikt att utröna hennes hemlighet skall drabbas av en förbannelse.

Akt III.
Scen 1.

Italien. Skogen i närheten av Velletri. Flera år har förflutit. Don Alvaro tror att Leonora är död och har under falskt namn gjort karriär i spanska armén. Han räddar livet på en okänd officer och de blir vänner. Officeren är don Carlo, som också tjänar i spanska armén under falskt namn.
Scen 2.
En hög spansk officers audiensrum. Don Alvaro har blivit svårt sårad och överlämnar sina tillhörigheter till don Carlo med en bön om att denne skall förstöra breven i händelse av hans död. Don Carlo blir misstänksam, eftersom vännen har nämnt namnet Calatrava. Hans ed binder honom till att inte läsa breven, men bland ägodelarna finner han ett porträtt av Leonora och inser att hans vän i själva verket är hans länge eftersökte dödsfiende.
Scen 3.
När don Alvaro har tillfrisknat avslöjar don Carlo sitt rätta namn och utmanar honom på duell. Don Alvaro svär vid deras vänskap på att han är oskyldig och ber att de för Leonoras skull skall hålla sams. Men förgäves. Vakterna lyckas dock rädda don Alvaro unda don Carlos blinda hat. Eftersom världen inte kan erbjuda don Alvaro det han söker, tolerans och kärlek, tänker han gå i kloster för att finna frid.

Akt IV.
Scen 1.

Franciskanerklostrets gård. Broder Melitone fördelar allmosor bland tiggarna. Don Carlo har i sju år sökt efter don Alvaro och har nu äntligen spårat upp honom i klostret. Efter den fruktansvärda rymningsnatten har allt förändrats, endast don Carlo envisas med sin hämnda. Don Alvaro, som nu har blivit munk, försöker förgäves undvika en duell.
Scen 2.
En klyfta mellan otillgängliga klippor. Leonora har i många år ägnat sig åt att utöva sin religion, men hon förunnas ändå inte den inre frid som hon längtar efter. Hon plågas fortfarande av kärleken till don Alvaro. Till hennes eremithydda anländer två män, som söker efter en präst. Det är don Alvaro och don Carlo. De har duellerat och don Carlo har blivit dödligt sårad. De älskande känner igen varandra. Den döende don Carlo sticker ner sin syster. Leonora undfår superiorns välsignelse och dör i don Alvaros armar (i första versionen begår don Alvaro därefter självmord genom att kasta sig utför en klippbrant).



.
Länkar: Ödets makt
Länkar redigerade 2021-11-11
.
La forza del destino i IMDb Noter till La forza del destino i IMSLP La forza del destino i Libris La forza del destino på Spotify La forza del destino i Stockholms Stadsbiblioteks bestånd La forza del destino i engelska Wikipedia Ödets makt i svenska Wikipedia La forza del destino på Youtube                



Källa: Opera, Könemann 1999