Näsan

Tonsättare: Dmitrij Sjostakovitj.
Libretto/text: Dmitrij Sjostakovitj, Jevgenij Samjatin, Georgi Jonin och Alexandr Preiss efter Nikolaj Gogols novell med samma namn (1835).
Originaltitel: Nos / Hoc.
Undertitel/nr: opera i tre akter (10 scener) och en epilog.
Uruppförande: konsertant: 16 juni 1929 på Malyjteatern i Leningrad (S:t Petersburg); sceniskt: 18 januari 1930 på Malyjteatern.
Personer: Platon Kusmitj Kovaljov, ämbetsman (baryton)
Ivan Jakovlevitj, barberare (bas)
Praskovia Osipovna, barberarens hustru (sopran)
En vaktmästare (mycket hög tenor)
Kovaljovs lakej (tenor)
Näsan (tenor)
Pelageja Grigorjevna Podtotjina, stabsofficeraränka (mezzosopran)
Hennes dotter (sopran)
En tjänsteman på annonsredaktionen (bas)
Läkaren (bas)
Jarisjkin (tenor)
ytterligare 66 biroller (med flera möjliga dubbleringar) samt kör
Tid och plats: S:t Petersburg, ca 1850.


Handling/innehåll:
Akt I.
Ämbetsman Kovaljov håller på att rakas. Han ser glatt fram mot ett erotiskt äventyr och anmärker på barberarens stinkande händer. – När barberaren senare återvänder hem hittar han en näsa i det nybakta brödet. Hans fru jagar ut honom ur huset. Han försöker bli av med näsan och kastar den i Neva. – Kovaljov vaknar upp ur en angenäm dröm och upptäcker att han inte längre har någon näsa. – Han ger sig ut på jakt efter sin näsa, och träffar på den i Kazankatedralen i gestalt av ett stadsråd. Han ber den underdånigt att återvända till honom, men blir avsnoppad av näsan, som sedan försvinner.

Akt II.
Kovaljov försöker anmäla näsan som försvunnen hos polisen och annonserar efter den i en tidning. – Kovaljovs tjänare Ivan är helt oberörd av sin herres lidanden.

Akt III.
En polistrupp ör utkommenderad för att förhindra att näsan lämnar staden, och har fattat posto vid diligensstationen. Alla resenärerna infinner sig och postdiligensen ger sig av. I sista minuten dyker näsan upp och försöker stoppa postdiligensen. Hästen blir skrämd och panik utbryter. Man tror att näsan är en landsvägsrövare och slår ner den. Den krymper då samman till naturlig storlek och blir fasttagen av en poliskonstapel, som lägger den i en näsduk. – Poliskonstapeln återlämnar näsan till Kovaljov och förväntar sig en hittelön. Men näsan vägrar stanna kvar hos Kovaljov. Inte heller en läkare är till någon hjälp. Kovaljov misstänker en stabsofficersänka för att genom nässtölden vilja tvinga honom att gifta sig med hennes dotter och skriver till henne med anledning av detta. Hon avvisar dock beskyllningarna. – Under tiden sprids ett rykte om att man har sett Kovaljovs näsa promenera omkring på stadens gator. I Sommarträdgården (Létnij sad) råder en så fruktansvärd trängsel att polis och brandmän måste ingripa. Men det finns inget att se.

Epilog
En morgon när Kovaljov vaknar befinner sig näsan på sin vanliga plats i hans ansikte. Barberaren dyker upp för att raka honom, och Kovaljov anmärker åter på dennes stinkande händer och gläds åt tanken på något amoröst äventyr. – Han flanear längs Nevskij prospekt och är sitt gamla jag, träffar bekanta, flirtar och njuter av livet.


.
Länkar: Näsan
Länkar redigerade 2021-06-12
.
The nose i IMDb The nose på Spotify The nose i engelska Wikipedia Näsan i svenska Wikipedia The nose på Youtube                



Källa: Opera, Könemann 1999