tarantella


snabb italiensk dans i 6/8-takt med avsnitt i omväxlande dur och moll; namnet efter den syditalienska staden Taranto, fyndort för tarantelspindeln; skrocket sade att taranteln var giftig och dansen en följd av (eller ibland ett botemedel mot) dess gift.
PM75

syditaliensk folkdans i mycket livlig 8/8- eller 6/8-takt, vanlig från den senare medeltiden till in på 1800-talet. Enligt folktron var tarantellan botemedel mot bett av taranteln (en spindel; båda namnen har att göra med staden Taranto); den dansades ofta med stor häftighet, och stora människomassor kunde av tarantellan suggereras till ett slags kollektiv extas och dansa sig fullständigt utmattade ("tarantism"). Under 1800-talet dyker tarantellan upp i den högre musiken i form av briljanta solostycken för piano (Weber, Chopin, Liszt) och andra instrument samt som inslag i opera, symfoni och balett med italiensk lokalfärg (Aubers Den stumma från Portici, Bizets Roma-svit, Richard Strauss' Aus Italien m.m.).
MO85



Källor: Prismas musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985