överblåsning


att blåsa ett träblåsinstrument kraftigare, så att dess toner "slår över" från sin egentliga tonhöjd. Hos de flesta instrumenten "slår tonerna över" först med en oktav (vilket i övertonsserien innebär avståndet från den första till den andra deltonen); sådana instrument sägs blåsa över i oktaven. Hos klarinetten saknas emellertid andra deltonen och tonerna "slår över" inte i oktaven utan i duodeciman (tolv tonsteg); instrumentet sägs därför blåsa över i duodeciman.
PM75

kallas hos blåsinstrumenten den art av anblåsning, som frambringar övertoner i stället för instrumentets grundton. Överblåsning är själva grundprincipen för mässingsinstrumenten (jfr. blåsinstrument, basun, horn, trumpet), av vilka vissa över huvud taget ej kan frambringa grundtonen och där tonförrådet numera består av flera övertonsserier, belägna på en halvtons avstånd från varandra. Hos träblåsinstrumenten finns en skala om 1 respektive 1½ oktav av grundtoner (d.v.s. ej övertoner), vilken kan fortsättas uppåt genom överblåsning i första och därpå andra övertonen. Hos klarinetten erhålles ej första utan omedelbart andra övertonen, oktavens kvint; den kallas därför kvinterande, de övriga träblåsinstrumenten oktaverande.

Överblåsande stämmor i orgeln är konstruerade efter samma princip och anger inte pipornas grundtoner utan (vanligen) kvinten eller duodeciman.
MO85



Källor: Prismas musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985