mixtur


orgelregister som samtidigt låter två eller flera högre toner (andra än oktaven) ur övertonsserien klinga. Ett sådant register, som ger två sådana toner, kallas en tvåradig mixtur (osv); antalet rader anges i orgelspecificeringen med romerska siffror. Mixturen används i förening med "vanliga" register för att göra tonen rikare.
PM75

eg. "blandning", en viktig och karakteristisk typ av stämmor i orgeln, bestående av flera (vanligen 2-6 men någon gång upp till ett tjugotal) olika labialpipor för varje tangent, representerande en konstgjord förstärkning av ett urval övertoner till tangentens grundton (som icke finns med i mixturen). Mixturen består av oktav- och kvint-"körer" (d.v.s. pipserier) i olika oktavlägen, ofta även ters- och (sällan) septimkörer. Dubbelkörer förekommer, d.v.s. pipserier med samma toner men olika "mensur" och klang. Namnet mixtur kan avse dels hela kategorin av dylika stämmor (även kallade blandstämmor eller korstämmor), dels den förnämsta och glansfullaste av dem. Vissa mixturer, däribland den sistnämnda, är repeterande. Bland mixturer kan för övrigt nämnas rauschkvint, kornett, sesquialtera, scharf och cymbel. Mixtur, som har gamla anor, används (med enstaka undantag) endast till relativt kraftiga stämkombinationer, särskilt till fullt verk, och ger åt helhetsklangen briljans och färg.
MO85



Källor: Prismas musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985