ljudteknik


sammanfattande benämning på tekniska metoder för att ta upp, behandla, redigera, lagra, överföra och spela upp musik, tal och andra ljud.

Ljudtekniken kan sägas börja 1877 med Edisons fonograf, där ljudvågor via en tratt och ett membran mekaniskt styrde svängningarna hos en någ (stålstift) som graverade ett spår i en vax- eller lackyta på en rulle. - - -

I slutet av 1920-talet började man använda elektronisk förstärkning i inspelningsstudion. Den klassiska vevgrammofonen ersattes småningom av elektriskt drivna apparater. Jukeboxar förekom från 1890-talet, och på 1940-talet slog radiogrammofonen igenom för musiklyssning i hemmet. - - -

Under 1950-talet konkurrerade vinylskivan helt ut stenkakorna. Det blev nu också möjligt att pressa stereoskivor, där spåren har två gravyrer i rät vinkel mot varandra, en för vardera kanalen. - - -

Magnetisk lagring av ljud förutsätter elektronisk förstärkning. Först kom magnetisk tråd för trådspelare (1933) och därefter magnetiska band. Magnetbandet uppfanns på 1930-talet och hade ett skikt av järnoxid på ett band av först papper, senare plast som spelades upp i en bandspelare.. - - -

Alla dessa former av ljudteknik är analoga, vilket innebär att ljudvågorna omvandlas till en kontinuerligt varierande elektrisk signal och denna i sin tur till mekanisk rörelse eller varierande grad av magnetisering.- - -

Digital ljudteknik innebär att den analoga signalen från mikrofonförstärkaren omvandlas till binära siffror av samma slag som inom datatekniken. De problem med störningar som finns hos de analoga medierna övervinns med denna teknik. Digital teknik har används för inspelning sedan 1970-talet, och den har även revolutionerat mixning och redigering. - - -
BM03

Se även reverb.



Källor: Bonniers musiklexikon 2003