(lat.),
egentligen "ingång"; den musikaliska inledningen till
högmässan, sjungen under
prästens gång till altaret. I den katolska mässan är
introitus en ursprungligen hel, sedermera starkt förkortad psalm ur Psaltaren, sjungen antifoniskt.
Den hör till det så kallade propriet; texten ger
ofta en karakteristik av respektive sön- eller helgdags kyrkliga
innebörd, och även den gregorianska melodin är i viss mån anpassad därefter. I den protestantiska
gudstjänsten har introitus ersatts av en koral (ingångspsalmen). I den svenska mässboken av 1942 har emellertid
på vissa sön- och helgdagar efter ingångspsalmen tillagts
en introitus, alternativt "gammalkyrklig (på gregorianska
melodier) eller "koralintroitus" (nykomponerad, utgörande
en variant av koralmelodin), båda utförda i växelsång
av liturgen och kören eller
av kören ensam.
MO85 |
