genomföring


(eng. development, ty. Durchführung) den del av en sats (t.ex. i sonatform) som ligger mellan den första presentationen av temata och den påföljande återtagningsdelen; där "genomförs" temata, dvs utvecklas, bearbetas, kombineras, upplöses o.s.v.
PM75

1) i fuga vart och ett av de avsnitt, där temat successivt vandrar genom de olika stämmorna;

2) i sonatform den starkt modulerande del mellan temaexpositionen och reprisdelen, där temata och motiv fritt bearbetas, upplöses, förändras och ställs mot varandra under koncentrerad dramatisk spänning och ofta med mer kontrapunktisk stämföring än i andra avsnitt. Genomförningens utveckling under 1700-talet är ett väsentligt kapitel inom symfonins historia; av Haydn fick den sin klassiska utformning och har sedan erhållit allt större dimensioner (Beethoven, Brahms, Bruckner). Smärre genomförningar av samma typ kan även förekomma på annan plats i symfonier, sonater etc., liksom genomförning även används i andra slag av kompositioner.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985