flerstämmighet


Musik där två eller flera toner ljuder samtidigt, oberoende av om samklangen är resultat av flera självständiga stämmor (polyfoni) eller uppkommer genom en melodi och ett harmoniskt ackompanjemang (homofoni).

Flerstämmighet förekommer i många olika former och i alla kulturer. I Europa blev den ett bärande grundelement i den musikaliska utvecklingen. Det äldsta bevarade dokumentet är från 800-talet ("Musica enchiriadis"). Flerstämmighetens historia under medeltiden sammanfaller i stort sett med polyfonins. Från 1500-talets slut blev det homofona elementet allt viktigare.
BM03

En primitiv form av flerstämmighet är heterofoni, som uppstår genom att någon eller några under sångens eller spelets gång varierar en unison melodi. Heterofoni torde ha förekommit i antik grekisk musik, och är ännu vanlig i Afrika och Asien, i till exempel arabisk musik. Flerstämmighet förekommer i flera kulturområden förutom det västerländska, bland annat i Indien, den indonesiska övärlden, på Söderhavsöarna och i Afrika. Däremot saknas den i norra Asien, hos infödda befolkningar i Australien och i den ursprungliga kulturen hos Amerikas indianer.



.
Länkar: flerstämmighet
Länkar redigerade 2021-11-12
.
flerstämmighet i svenska Wikipedia                



Källor: Bonniers musiklexikon 2003 ; Wikipedia