divertimento


(it., förströelse)
1 en ofta fritt sammansatt svit för mindre ensemble, vanlig under 1700-talet

2 mellanspel i fuga.

PM75

(ital.), egentligen "förströelse".
1 Svit i ett varierande antal satser, gärna med dansartade inslag, för en mindre, oftast enkelt besatt instrumentalensemble; vanlig under 1700-talets senare del som lättare och friare parallellföreteelse till den tidiga stråkkvartetten och -kvintetten. Särskilt Mozart har komponerat en rad utsökta divertimenton för olika instrumentbesättningar. Haydns föga kända divertimenton är ej mindre än 66 till antalet. Kompositionstypen eller i varje fall namnet har återupplivats i den moderna musiken (Bartók, Lars-Eric Larsson etc.).
2 Potpurri i allmänhet.
3 Friare mellanspel (episod) i fuga.

MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985