courante


(fr.) dans i tretakt; förekommer i den klassiska sviten.
PM75

(fra.), ital. corrente, av franska courir = att springa; tämligen livlig fransk dans i tretakt. Courante fanns redan under senare delen av 1500-talet som danslek och var den mest uppskattade modedansen i de högre kretsarna under 1600-talet; den var ganska varierande i tempo och karaktär och dansades fantasirikt, bl.a. sceniskt som solonummer för ett par. Ludvig XIV lär ha dansat courante "med oändligt behag". Den försvann omkring 1700-talet och avlöstes av menuetten. Courante blev mycket vanlig i sviten, där den följde som andra nummer efter den inledande allemanden; den förekom där i stiliserad form långt in på 1700-talet, bl.a. hos Bach och Händel. - - -
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985