antifoni
[-fån-], antifonsång, liturgisk växelsång, utförd av tvådelad kör. Antifoni var i bruk i syriska församlingar omkring år 300 och upptogs av biskop Ambrosius i den katolska liturgin, bl.a. i mässans inlednings- och avslutningsdelar, introitus och communio. Ett motstycke var responsorium, växelsång mellan solo och kör, vilket användes för andra delar av gudstjänsten. Karakteristiskt för den egentliga antifonin är den korta refräng, antifon(a) [-få´n(a)], som sjöngs före, mellan och efter (numera nästan enbart före och efter) de i sångstyckena ingående psalmverserna.
MO85 |
