Musiken i Lettland


Lettland är den mellersta och största av de tre baltiska staterna. Landet blev självständigt 1918 och efter ockupationen 1944 ingick det som en delrepublik inom Sovjetunionen. Den lettiska konstmusiken, med uråldrig folkmusiktradition, grundlades vid mitten av 1800-talet och var nära sammanlänkad med tysk kultur. Det här var en tid då det nationella självmedvetandet väcktes till liv, lettisk folkkultur samlades, studerades och systematiserades, de första lettiska professionella kompositörerna skrev sina första verk och flera sångfestivaler startades. Den fösta festivalen ägde rum 1873 och hade 45 deltagande körer med 1 003 sångare. Festivalen har sedan dess blivit en tradition i Lettland.

I samband med självständigheten gjordes flera satsningar på musikområdet. Operahuset i Riga invigdes 1919, samma år startade det lettiska musikkonservatoriet och 1920 uppfördes den första lettiska operanJanis Medins Eld och natt. Under 20-talet dominerades musiklivet av tonsättarna Vitols, Kalnins och
Janis Medins, de mer modernistiska trettiotalisterna var t.ex. Kalnis, Ivanovs och Jerums. Samtliga var påverkade av den lettiska folkmusiken, andra influenser kom från impressionismen, Hindemith och Bartók, men däremot knappast från Schönbergskolan. Överhuvudtaget var musik- och konsertlivet i Riga mycket aktivt under mellankrigstiden och man hade ett flitigt utbyte med utlandet.


Peteris PlakidisLämnade landet

Efter den ryska ockupationen minskade Lettlands folkmängd med cirka 120 000 letter på grund av deportationer och landsflykt och flera kulturpersonligheter och musiker lämnade landet.

Bland senare tiders tonsättare som skrivit kammar-, orkester- och körmusik kan flera namn lämnas: Pauls Dambis (f. 1936), Peteris Plakidis (f. 1947), Imants Zemaris (f. 1951), Juris Abols (f. 1950), Vilnis Smidbergs (f. 1944), Egils Straume (f. 1950), Peteris Butans (f. 1942), Imants Kalnins (f. 1941), Peteris Vasks (f. 1946), Gederts Ramans (f. 1927), Romualds Kalsons (f. 1936) och Juris Karlsons (f. 1948). Flera av dessa har anammat nya stilmedel med aleatorik och tolvtonsteknik, men det finns också flera tonsättare som följer en mer klassisk-romantisk linje.

Ytterligare tonsätarrepresentanter är Maija Einfelde (f. 1939), Imants Zemzaris (f, 1951), Juris Abols (f. 1950), Vilnis Smidsbergs (f. 1944), Egils Straume (f. 1950) och Peteris Butans (f. 1948).

Bland Lettlands artister finns violinisterna Valdis Zarins och Uldis Sprudzs, pianisterna Ilse Graubina, Jevgenijs Rivkins, Teofild Bikis och Ventis Zilberts, pianoduon Nora Novika och Rafi Haradzanjans, duon Inta Villerusa och Maris Villeruss. Nämnas bör också de framstående lettiska blåsarna – Arvids Klisans (valthorn), Janis Klisans (trumpet), Vilnis Pelnens, Uldis Urbans och Normunds Sne (oboe).

Lettland har fortsatt att ha ett blomstrande körliv, de två förnämsta körerna är Akademiska kören Lettland och Radiokören. Nationella symfoniorkestern och Filharmoniska kammarorkestern är landets två största orkestrar.




Källor: häfte för Baltisk festival 19-25 oktober 1992