sistrum


Latin (plural = sistra). Romanskt namn för det etiopiska tsanatsel (tsnasin) och det grekiska seistron. Instrumentet känt redan 3000 fKr i Babylonien. I det forna Egypten användes instrumentet i både krigiska och religiösa sammanhang. Sistrum är en skramla bestående av en ram försedd med handtag. Ramen kan vara gjord av trä, lera, järn, guld eller silver och i densamma finns 2-4 tvärgående metalltrådar eller stavar, som i ytterändarna är böjda för att inte löpa ur ramens hål. När instrumentet skakas klirrar stavarnas krökta ytterdelar mot ramen.

I Egypten förekom två olika typer av sistrum; seheset eller naos (= tempel) i form av ett tempel och iba i form av en hästsko. Ett egyptiskt sistrum karaktäriseras av att bygeln är sluten (bågsistrum). Sistrata turba, som betyder "den sistrumskakande hopen", spelades för att blidka den trögbedde guden Hathor. När Hathor senare omdanades till Isis, blev instrumentet helgat åt henne och spelades endast av kvinnor. Sistra används än idag i den koptiska kyrkan.

Se iba, mena`anim, raurau, safail, tsanatsel, tsnasin, wasamba.

Sistra spriddes så småningom till Medelhavsländerna genom Isiskultens överförande till Rom. Ett fåtal har exemplar har påträffats så långt som i Tiflis i Georgien och i Frankrike. Instrumentet genomgick smärre förändringar. Stavarna fixerades i ramen och försågs med brickor eller ringar av metall. Detta gav en annan och kraftigare klang (gaffelsistrum). Sistrumliknande instrument har påträffats även hos Yaqui-indianerna i Mexiko och USA och hos Kadiuevo-indianerna i Brasilien. Dessa instrument är i regel tillverkade av en grenklyka med brickor av kokosnöt eller metall sittande på trådar spända mellan klykans ben. Se wasamba. Även i Västafrika har man påträffat sistrum.

Dagens orkesterinstrument består av en metallbygel med handtag i vilken sitter 2-3 tvärgående metallstavar och på var och en av dessa finns 4-6 bronscymbaler ca 4-6 cm i diameter och med en godstjocklek av ca 3 mm. När instrumentet skakas klirrar cymbalerna mot bygelns insidor och mot varandra. Om man placerar tunna filtrondeller, ca 5-7 cm i diameter mellan cymbalerna ljuder en klockliknande spröd efterklang. Utan dessa rondeller dämpar cymbalerna varandra och tonen blir rasslande. En virvel är möjlig att utföra om instrumentet skakas i lodrätt läge. Enkla precisa slag är svårare men går att utföra med instrumentet i vågrätt läge. Flera instrument med cymbaler av olika storlek ger klanghöjdsvariationer. Se celestette.

Den första användningen av sistrum i vår tids musik finner man i Rossinis Barberaren i Sevilla (1816). Här föreskrivs två sistra i olika tonhöjd. Under 1950-talet återinfördes instrumentet bl a genom Carl Orff: Oedipus der Tyrann (1959). Den italienska beteckningen sistro i äldre orkestermaterial - noterat i violinklav - avser klockspel. I medeltida skrifter har samma term förekommit som namn på triangel, då försedd med "klirr-ringar", vilket ger fog för att triangeln har sin förebild i sistrum. De nordamerikanska indianernas sistrum, även kallat wasamba avses i bl a Lou Harrison: Canticle nr 1 (1940), Canticle nr 3 (1940) - John Cage-Lou Harrison: Double music. I dessa verk har termen sistrum använts.

Sporrar och stavtamburin ävensom tamburin hör till ramskramlorna och kan i brist på bättre ersätta sistrum
Kroumata


.
Länkar: sistrum
Länkar redigerade 2017-07-01
.
sistrum i engelska Wikipedia sistrum på Youtube                



Källa: Kroumata 1985