shakuhachi


japansk långflöjt av bambu, ca 55 cm lång. Röret har vanligen fem tonhål och utvidgar sig svagt. Instrumentet var prästernas instrument under 1500-talet, men används i dag främst som soloinstrument eller tillsammans med stränginstrumenten koto och shamisen.
BM03

Namnet shakuhachi härleds från instrumentets längd ("1,8 shaku, d.v.s. ca 54 cm). Standard-shakuhachin har fyra hål på framsidan och ett på baksidan för vänstra handens tumme.
Många västinfluerade nutida kompositioner har skrivits för shakuhachin på grund av dess mångsidighet vad gäller stämmor och tonkvalitet.
Shakuhachi användes av zenbuddhistmunkar som ett medel att nå upplysning (satori). Därför kallades shakuhachin av dem inte för ett musikinstrument, utan en hõki, eller "andligt verktyg". Den andliga utgångspunkten för spelande på instrumentet kallas suizen, eller "att blåsa zen".
WoM96



.
Länkar: shakukachi
Länkar redigerade 2017-06-30
.
http://fuke-shakuhachi.com/
shakuhachi i engelska Wikipedia shakuhachi i svenska Wikipedia shakuhachi på Youtube                



Källor: Bonniers musiklexikon 2003 ; Worlds of Music 1996