pipa


ett ihåligt rör vari luften vibrerar, t.ex. i en orgel eller ett blåsinstrument; uttrycket används även för enkla blåsinstrument, som bara består av ett rör eller en kon utan någon mekanism, t.ex. panpipa, en serie bambupipor i olika storlekar, som ibland används i undervisningen.

En pipa är den tyska Schwegel, använd i militärmusiken, trakterad av en spelare, som med ena handen skötte pipan, med den andra en trumma.

PM75



Källa: Prismas musiklexikon 1975