mirlitoner


Musikvetenskaplig beteckning för sångmembranofoner. Det franska ordet mirliton betecknade under mitten av 1700-talet ett hårmode, under 1800-talets mitt användes ordet som namn för den militära huvudbonad som tiden 1814-1845 förekom i svenska armén med namnet schakå. I dag betyder ordet förutom en typ av musikinstrument även gräddstrut, och i sammansättningen vers de mirliton betyder det knittelvers.

I England har mirlitonen som musikinstrument namnet kazoo, i USA zobo flute eller sobo horn. Zobo är namnet på en bastard av grymtoxen. I Kärntern i Österrike är namnet flatsche, som lär betyda vinge på större fågel.
- - -

Principen hos mirlitonen är att den bringas
vibrera medels luftens rörelse genom t.ex. tal, sång, anblåsning eller anslag (ej direkt på membranet). Det sistnämnda förekommer på en del afrikanska xylofoner. Se madimba.

Mirlitonens vibrationer förstärker ljudet och frambringar en nasal färgning av den ursprungliga klangen. Mirlitonerna är uppdelade i två grupper: rörmirlitoner och fria mirlitoner. Rörmirlitonen är mest känd som leksaksinstrument. Den har membranet inbyggt i ett resonansrör av t.ex. papp eller plåt eller i ett bamburör. Primitivare typer kan vara gjorda av någon gräsart med ihålig stam som har en västhinna på insidan. Genom att skära ut en liten slits i röret och låta hinnan sitta kvar erhålls en mirliton. Fria mirlitoner förekommer hos naturfolken. Man håller t.ex. ett blad eller en tunn näverbit med båda händerna framför munnen samt talar, sjunger eller blåser mot detsamma.

"Spela på kam" är ett sätt att frambringa det karaktäristiska nasala ljudet. Ett silkespapper tjänar då som membran.

Under 1600-talet förekom en mirliton kallad eunuckflöjt. Den bestod av ett vasstrå med grepphål, i Frankrike kallad chalumeaux eunuques, och kom även till användning i tidens konstmusik.
Kroumata




Källa: Kroumata, Svensk Skolmusik AB 1985