marintrumpet


(it. tromba marina) Ett ålderdomligt musikinstrument, som dock har varken med trumpet eller marin att göra. Den var ett långsmalt, ensträngat instrument, som spelades med stråke; den ena änden vilade mot golvet. Strängen vidröres (utan att tryckas ned – se flageolett) och ger övertonsserien. Möjligen kan tonens karaktär förklara namnet "trumpet"; benämningen "marina" är ouppklarad.
PM75


ty. Trum(b)scheit [tro´m(p)sjajt], säreget, ålderdomligt stråkinstrument, manshögt, kilformigt, med en enda sträng, spänd över ett stall, vars enda ben av vibrationer bringas att trumma mot instrumentkroppen. Endast flageoletter användes; tonen är kraftig och trumpetliknande. Marintrumpet var i bruk från 1300-talet ända in på 1800-talet och av särskild nytta i nunnekloster som ersättning för trumpet och basröst; därav förmodligen de tyska namnen Nonnengeige (nunnefiol) och Marientrompete (mariatrumpet), av vilket senare namnet marintrumpet torde vara en förvrängning. Två solopartier för marintrumpet finns i en konsert av Vivaldi.
MO85


.
Länkar: marintrumpet
Länkar redigerade 2016-03-22
.
http://www.oriscus.com/mi/tm/index.htm
Marintrumpet i engelska Wikipedia Marintrumpet i svenska Wikipedia Marintrumpet på Youtube                



Källor: Prismas musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985