labialpipor


orgelpipor i vilken tonen frambringas liksom på flöjt eller blockflöjt.
PM75

(av lat. la´bium, läpp) i orgeln ger ton enligt samma princip som en visselpipa. Nära pipans nedre ände befinner sig uppskärningen, avgränsad av de båda läpparna eller labierna. Luftströmmen passerar genom kärnspringan (mellan underlabiet och kärnan) och bryts mot överlabiets skarpa kant, där de vibrationer uppstår som fortplantar sig in i pipan och kommer den att ljuda. Labialpipans tonkaraktär är mycket varierande, beroende på utformningen av olika detaljer: pipornas vidd, form, uppskärning, labiebredd, material samt om pipan är öppen eller täckt (gedackt). Till labialpiporna, som är den större huvudgruppen av orgelpipor (jfr. tungpipor), hör bl a alla principalstämmor, flöjter och så kallade stråkstämmor.
MO85



Källor: Prismas musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985