giga


[ji´-], 1) medeltida namn på primitiva fioltyper av olika slag. Man har i nyare facklitteratur med giga betecknat de mandolin- (päron-)formade arterna (rebec, lyra) och med fidla de flatbottnade, ehuru det tycks som om båda namnen egentligen använts utan åtskillnad. Den franska namnformen gigue, som betyder lår eller skinka och ursprungligen lär vara ett öknamn, syftande på instrumentets form, dyker upp redan på 1200-talet. På senare tid har giga blivit en beteckning för fiol över huvud taget, i svenskan mer ovanlig (dikter av Bellman, Stagnelius etc.), i tyskan desto vanligare (Geige). Se även mungiga.
2) Dansen gigue.

MO85



Källa: Musikordboken 1985