bambuflöjt (Indien)


Flöjten, eller venu, är ett karakteristiskt kompinstrument inom den halvklassiska indiska musiken och ett populärt soloinstrument inom karnataka-traditionen. Den förtrollande tonen i herren Krishnas flöjt sägs ha fängslat månget hjärta och flöjten är därmet ett heligt instrument. Den har använts sedan vedisk tid. Instrumentets tonhöjd varieras med dess storlek. Till skillnad från den västerländska flöjten som kan spelas i flera stämmor/toner, tillverkas den indiska flöjten för en viss stämma/ton.
web



Flöjt som blåses från sidan, tillverkad av urholkad bambu. lite mindre än en och en half fot lång. Flöjter för klassisk musik är vanligen stämda i tonikan för ess, ibland i C. Blåshålet och de sju (ibland åtta) fingerhålen är inbrända i bambun med ett upphettat metallspett. Eftersom bara en enda ragaskala om sju toner till oktaven naturligt omfattas av hålens placering (raga harikambhoji, motsvaras i västerländsk musik av en durskala med sänkt sjua), måste musikern åstadkomma stämningen av de övriga 71 melakarta-skalorna – liksom den subtila intonationen och ornamenteringen av var och en av hundratals ragor – med intrikata variationer av fingeranvändning (delvis täckning av vissa hål) och embouchure (ändring av vinkeln för anblåsningen och därmed höja eller sänka tonhöjden. Så även om Södra Indiens bambuflöjt i sig kanske ett av världens enklaste instrument, är spel på den mycket komplext.
WoM96



Källor: Worlds of Music 1996 m.fl.