Werther

Tonsättare: Jules Massenet.
Libretto/text: Édouard Blau, Paul Milliet och Georges Hartmann efter Johan Wolfgang von Goethes roman Den unge Werthers lidanden (1774)
Undertitel/nr: Drame lyrique i fyra akter.
Uruppförande: 16 februari 1892 på Hofoper i Wien.
Personer: Werther (tenor), Charlotte/Lotte, amtmannens dotter (mezzosopran), Albert (baryton), Sophie, Charlottes yngre syster (sopran), Amtmannen (baryton), Schmidt och Johann, amtmannens vänner (tenor, baryton), Amtmannens barn: Fritz, Max, Hans, Karl, Gretel, Clara (sopraner eller barnröster); befolkningen i Wetzlar, gäster, musikanter (kör).
Tid och plats: Wetzlar, juli till december 1771.


Handling/innehåll:
Den känslige Werther älskar Charlotte, som av pliktkänsla ändå gifter sig med Albert. Först när Werther i förtvivlan begår självmord, bekänner Charlotte sin kärlek för honom. Han dör lycklig.

Akt I.
Amtmannens hus. Mitt i sommaren övar amtmannens barn en julsång tillsammans med fadern. Schmidt och Johann, amtmannens två dryckesglada vänner, hämtar denne för att ta en kvällsbägare. Den ensamme svärmaren Werther bjuder in Charlotte till en bal. Charlotte har efter sin moders död övertagit ansvaret för de fem yngre syskonen. Medan den yngre systern, Sophie, stannar hemma, följer Charlotte med Werther. Under tiden återvänder Charlottes trolovade Albert från en lång resa. När Charlotte och Werther på kvällen återvänder hem, vågar den unge mannen äntligen bekänna sin kärlek. Charlotte hyser ömma känslor för Werther, men tvingas avvisa honom eftersom hon när modern låg på sin dödsbädd gav henne ett löfte om att hon skulle gifta sig med Albert.

Akt II.
Lindarnas blomstringstid. En söndagsmorgon betraktar Schmidt och Johann människorna som strömmar till kyrkan, bland dessa Charlotte och Albert, som sedan tre månader tillbaka lever i ett lyckligt äktenskap. Utanför kyrkan väntar den förtvivlade Werther. Albert ber honom om förståelse och förlåtelse: Han var tvungen att låta sitt liv förenas med Charlottes. Sophie bjuder in Werther till en munter danstillställning. När Charlotte och Werther blir ensamma ansätter han henne på nytt med sina kärleksförklaringar. Till slut sänder hon honom i "exil" fram till jul, så att de båda skall kunna tänka över det hela. Den förtvivlade Werther drar sig undan. Av Werthers märkliga beteende drar Albert slutsatsen att denne fortfarande älskar Charlotte.

Akt III.
Charlotte och Werther. På julaftonens eftermiddag läser Charlotte Werthers brev, som hon inte kan undvika att låta sig gripas av. Sophie försöker förgäves muntra upp henne. Charlotte ser både fram emot och fruktar Werthers återkomst. När denne anländer, talar de om gamla tider. Charlotte påminner honom om att han en gång ville översätta Ossians sånger. Denna antydan övertygar Werther om att Charlotte älskar honom, och han ger fritt utlopp för sina känslor. Han försöker övertala henne att inte längre undertrycka sina känslor. Under ett kort ögonblick är hon i hans armar, men sedan gör sig pliktkänslan påmind: Charlotte vill ta avsked av Werther för alltid.
När Albert återvänder lägger han märke till hustruns förlägenhet och anar sanningen. När han av Werther får veta att denne vill låna hans pistoler för en lång resa, sänder han kallblodigt över dem, medan Charlotte däremot plågas av onda föraningar.

Akt IV.
Julafton. Ett orkestermellanspel skildrar hur Charlotte beger sig till Werthers hus.
Werthers död. Charlotte rusar in i huset, ser blodfläckar på golvet och finner Werther liggande svårt sårad på sängen. Hon vill hämta hjälp, men mannen vill tillbringa sina sista minuter ensam tillsammans med henne. Äntligen förmår hon sig till att bekänna sin kärlek till honom. Deras första kyss måste också bli den sista. Medan barnen stämmer upp den julsång som de repeterade under sommaren, dör Werther lycklig i Charlottes armar.


.
Länkar: Werther
Länkar kontrollerade 2017-03-07
.
  Noter till Werther i IMSLP Werther i IMDb Werther på Youtube Werther i engelska Wikipedia
Werther i svenska Wikipedia



Källor: Opera, Könemann 1999 ; PM75
MusikSök 1998-2017