Rosenkavaljeren Der Rosenkavalier

Tonsättare: Strauss, Richard.
Libretto/text: Hugo von Hofmannsthal.
Undertitel/nr: Komödie für Musik i tre akter.
Uruppförande: 26 januari 1911 på Hofoper (Semper-Oper i Dresden).
Personer: Fältmarskalkinnan, furstinnan Werdenberg (sopran), Baron Ochs auf Lerchenau (bas), Octavian, kallad Quinquin, en ung herre av förnäm börd (mezzo), Herr von Faninal, en nyadlad och rik man (baryton), Sophie, hans dotter (sopran), Jungfru Marianne Leitmetzerin, duenna (sopran), Valzacchi, en italiensk intrigant (tenor), Annina, hans följeslagerska (alt), En poliskommisarie (bas), Fältmarskalkinnans överhovmästare (tenor), Faninals överhovmästare (tenor), En notarie (bas), En värd (tenor), En sångare (tenor), Tre faderlösa adelsflickor (sopran, mezzo, alt), En modist (sopran), En djurhandlare (tenor), Fältmarskalkinnans fyra lakejer (2 tenorer, 2 basar), Fyra uppassare (1 tenor, 3 basar), Fyra småbarn (4 sopraner), En flöjtist, En lärd man, En frisör, En adlig änka, Livlakejen på Lerchenau, En dräng, En morisk pojke, En läkare (stumma roller); lakejer, löpare, hejdukar, kökspersonal, gäster, musikanter, kuskar, två väktare, fyra småbarn, diverse tvivelaktiga figurer (kör).
Tid och plats: Wien, uner Maria Teresias regentskap.
. .
Handling/innehåll:

En vacker adelsdam (fältmarskalkinnan) skickar sin unge älskare (Octavian) till den nyrike Faninal. Han skall där för fältmarskalkinnans kusins (baron Ochs) räkning uppvakta Faninals dotter (Sophie) med en silverros. Otavian förälskar sig i Sophie, den framfusige baron Ochs framstår som en åsna och marskalkinnan, som avstår från sin kärlek till förmån för de ungas lycka, spelar resignerat rollen av den åldrande kvinnan.

Akt I
Tidigt på morgonen i marskalkinnans sovrum. Den unge Octavian och marskalkinnan löser ur sin omfamning, efter att ha blivit bryskt störda av ett oväntat besök. Det är baron Ochs från landet som vill fria till en ung rik flicka och söker en kavaljer som enligt bruklig sed kan uppvakta henne med en silverros för hans räkning. Octavian har förklätt sig till kammarjungfrun Mariandl och fångar genast baronens uppmärksamhet. Marskalkinnan utser Octavian till att bli rosenkavaljeren. Marskalkinnans läkare och de mest skilda perosner infinner sig.
När uppståndelsen har lagt sig, lämnas marskalkinnan kvar ensam. Den här morgonen har hon en särskilt stark upplevelse av den jordiska tillvarons förgänglighet, som hon hänför till sin kärlek och sitt liv. Men Octavian, som nu har klätt om sig till man igen, kan inte förstå sin älskade.

Akt II
I Faninals hem är rosenkavaljeren väntad. Octavian överlämnar solverrosen och överväldigas av Sophies skönhet. Baronens grova sätt stöter bort Sophie, hon känner sig dragen till Octavian och söker skydd hos honom. Denne bistår henne, och det blir till en duell mellan honom och baronen. Faninal visar bort Octavian från huset och befaller sin dotter att gifta sig med baronen. Då får Ochs av "Mariandl" en inbjudan till ett rendezvous. Octavian har tänkt ut den här listen för att hjälpa Sophie. Ochs auf Lerchenau går i fällan och tackar ja, varefter han (till valsmusik) börjar drömma om sitt nya kärleksäventyr.

Akt III
På ett värdshus förbereds kvällens rendezvous. Octavia dyker upp förklädd till Mariandl och har all möda i världen att hålla Ochs på avstånd utan att röja sig. Han har i hemlighet låtit skicka efter Faninal, så att brudens far skall ertappa den tilltänkta brudgummen på bar gärning. Han iscensätter dessutom en komedi: intriganten Annanina, som är beredd att utföra alla slags tjänster, anklagar baronen för bigami och han skall också gripas för att ha förfört en oskyldig flicka (Mariandl). Ochs kapitulerar. Faninal inser vilken dålig karaktär baronen har och avstyr bröllopet. När marskalkinnan anländer, genomskådar hon situationen och ger Octavian fri. Det unga kärleksparet tackar sin goda lycka.




Källor: Opera, Könemann 1999
MusikSök 1998-2008