Pelléas et Mélisande

Tonsättare: Claude Debussy.
Libretto/text: Efter Maurice Maeterlincks skådespel med samma namn.
Undertitel/nr: Drame lyrique i fem akter (15 scener).
Uruppförande: 30 april 1902 på Opéra-Comique i Paris.
Personer: Arkel, kung av Allemonde (bas), Pelléas och Golaud, Arkels sonsöner, halvbröder (tenor och bas), Yniold, Golauds son i första äktenskapet (sopran), Geneviève, mor till Golaud och Pelléas (alt), Mélisande (sopran), En herdes röst (bas), En läkare (bas); tjänarinnor, tiggare (stumma roller), sjömansröster (kör).
Tid och plats: Kungariket Allemonde, sagotid.


Handling/innehåll:

Golaud för som hustru med sig ett gåtfullt väsen, Mélisande, till sin fars slott. Hans bror Pelléas vill lämna slottet, men stannar kvar och känner sig dragen till Mélisande liksom hon till honom. Golaud mördar Pelléas. Mélisande föder Golauds barn och dör.

Akt I.
Scen 1. En skog. Efter att ha gått vilse under jakten, stöter Golaud på den gråtande Mélisande. Han lyckas inte trösta henne, men tar henne med sig.
Scen 2. En sal i slottet. Golaud ber halvbrodern Pelléas om ett rekommendationsbrev till kung Arkel: Efter sex månader till sjöss vill han återvända hem med sin nya hustru Mélisande. Hans mor Geneviève får Arkel att lyssna till brevets innehåll. Pelléas vill lämna slottet, eftersom en döende vän har kallat honom till sig. Trots att kung Arkel har tänkt sig en annan hustru för Golaud, ger han sitt medgivande till Golauds val av brud och hans hemfärd. Men han vägrara att låta Pelléas ge sig av.
Scen 3. Utanför slottet. Geneviève gör Mélisande förtrogen med hennes nya hemland. Det förstämda slottet och den dystra parken får henne att rysa. Från de avresande skeppen hörs röster. Mélisande och Pelléas känner sig dragna till varandra.

Akt II.
Scen 1. En brunn i parken. Pelléas leder Mélisande till De blindas brunn, vars vatten lär återge synen. Den får även Pelléas och Mélisandes ögon att öppnas för varandra. Mélisande tappar vigselringen i brunnen.
Scen 2. Ett slotsrum. I samma ögonblick som ringen försvinner ned i brunnen, störtar Golaud från sin häst och skadar sig. Mélisande vårdar honom. Han upptäcker då att hon saknar ringen. Hon ljuger och säger sig ha tappat ringen i en grotta. Han sänder bort henne för att söka rätt på kärlekspanten.
Scen 3. En grotta. På Golauds befallning följer Pelléas med Mélisande för att söka efter ringen. Lögnen skapar en mur mellan dem. Runt omkring dem är olyckan förhärskande. I kungariket råder sjukdom och hungersnöd. De stöter på tre utmärgladegamla tiggare och Mélisande flyr förskräckt därifrån.

Akt III.
Scen 1. Ett torn. Mélisande kammar sitt långa, gyllene hår och låter sin längtan komma till uttryck i en sång, vilket får Pelléas att komma till henne. De båda hänger sig åt varandra i en lek av blickar och gester, där Pelléas omsluts av Mélisandes gyllene hår. Golaud ertappar dem och förebrår dem för deras barnslighet.
Scen 2. Slottets källarvalv. Golaud hotar Pelléas genom att göra honom förtrogen med skräcken inför mörkret och döden.
Scen 3. Terrassen vid källarvalvets utgång. Pelléas, som är djupt skakad av dödsångest, gläder sig åt världen och solljuset. Golaud förbjuder Pelléas att i fortsättningen umgås med Mélisande, eftersom hon är havande och inte får bli upprörd.
Scen 4. Utanför slottet. Golaud lyfter upp Yniold, sonen i hans första äktenskap, mot ett fönster och frågar ut honom om vad Mélisande och Pelléas gör i rummet. Yniold gör motstånd. Han fruktar fadern, men inser samtidigt att denne plågas. Golaud får genom sånens mun reda på allt – och inget: Pelléas och Mélisande sitter bara tysta och stirrar sorgset på varandra.

Akt IV.
Scen 1. Ett slottsrum. Pelléas ber Mélisande om ett sista avsked i parken.
Scen 2. Ett slottsrum. Arkel försöker trösta Mélisande och försöker vara en ersättare för hennes Pelléas. Men hon blir inte gladare till sinnes. Golaud visar öppet sin svartsjuka och sin vrede, och släpar iväg Mélisande i hennes gyllene hår.
Scen 3. En brunn i parken. Yniold leker i ensamhet. Som vanligt hör han de hemvändande fåren närma sig. Plötsligt tystnar de. Herden hindrar dem från att återvända till fållan, eftersom de skall slaktas. Barnet grips av en föraning om döden. – Pelléas tar avsked av Mélisande. För första gången klär de sin böjelse för varandra i ord. Golaud dödar Pelléas. Mélisande flyr.

Akt V.
Ett slottsrum. Mélisande föder sitt barn i förtid. Golaud försöker förgäves rättfärdiga brodermordet. För kung Arkel är barnet en garanti för familjens fortlevnad och för livets seger över döden. Mélisande beklagar dottern, som måste leva. Själv dör hon.




Källor: Opera, Könemann 1999 ; PM75
MusikSök 1998-2016