Palestrina

Tonsättare: Pfizner, Hans.
Libretto/text: Hans Pfitzner.
Undertitel/nr: Musikalische Legende i tre akter.
Uruppförande: 2 juni 1917 på Prinzregententheater.
Personer: Påve Pius IV (låg bas), Kardinal Giovanni Morone, legat (baryton), Kardinal Bernardo Novagerio, legat (tenor) samt övriga deltagare vid tridentiska mötet, Carlo Borremes, romersk kardinal (baryton), Giovanni Pierluigi Palestrina, kapellmästare vid Santa Maria Maggiore i Rom (tenor), Ighino, hans femtonårige son (sopran), Silla, hans sjuttonårige elev (mezzo), Fem sångare i Santa Maria Maggiore-kapellets kör (2 tenorer, 2 basar, djup bas), En ung läkare (alt), Skepnaden av Lukrezia/Lucrezia Palestrinas döda hustru (alt), Skepnaderna av nio avlidna tonkonstens mästare (3 tenorer, 3 barytoner, 3 basar), Tre änglaröster (3 höga sopraner), Två påvliga nuntier (stumma roller), Giuseppe, Palestrinas trotjänare (stum roll); änglar, italienska, tyska och spanska tjänare, kyrkomötets deltagare, sångare vid Sixtinska kapellet, gatufolk (kör), tyska riksråd, kardinaler, kyrkliga delegater, världsliga furstar, sändebud, patriarker, ärkebiskopar, biskopar, ordensgeneraler, abbotar, kyrkliga och världsliga prokuratorer, teologer, doktorer, folk, soldater (statister).
Tid och plats: Rom och Trento, november-december 1563.


Opera av Pfitzner, uppförd i München 1917. Libretto av Pfitzner om Palestrina men byggt på den helt ogrundade legenden om Palestrina, genom att komponera sin Missa Papae Marcelli på direkt himmelsk ingivelse, skulle ha förmått kyrkomötet i Trent (1545-63) att inte bannlysa polyfon musik.
PM75


Handling/innehåll:

Akt I.
Ett rum i Palestrinas bostad i Rom. Kväll. Silla sjunger en ny madrigal i den florentinska skolans figuralstil för Palestrinas son Ighino och hamnar i en tvist med honom, eftersom denne vördar den gamla vokalpolyfonin. Palestrina träder in i huset i sällskap med kardinal Borromeo, som visar sitt ogillande av Sillas komposition. Palestrina försvarar sin elevs rätt till ett eget tonspråk. Borromeo ger Palestrina i uppdrag att komponera en ny mässa i den gamla polyfona stilen. Frågan om kyrkomusikens stil har redan blivit föremål för offentliga förhandlingar mellan påven och kejsaren. Palestrina tvivlar på sin förmåga att komponera. När Palestrina blir lämnad ensam ansätts han av syner. Forna tiders musikmästare uppmanar honom att fullända den stora polyfona traditionen, liksom även hans avlidna hustru Lukrezia gör. Änglar dikterar musiken för honom. Utmattad somnar han in. På morgonen finner Ighino och Silla en färdigkomponerad mässa.

Akt II.
Trento, den stora salen i biskopsfurstens palats. Kyrkomötet präglas av en hätsk stämning. Redan medan salen förbereds för sammanträdet tvistar delegaternas tjänare. Legaten kardinal Novagerio försöker bilägga tvisten. När kardinal Borromeo berättar för honom om Palestrinas vägran att låta uppföra sin mässa, lovordar Novagerio inkvisitionens förtjänster. Men Borromeo har redan låtit fängsla Palestrina. Sammanträdet om kyrkomusikens stil förlöper under stor uppståndelse. Borromeo spelar ut Palestrinas mässa som trumfkort, men man lyckas ändå inte enas. Slutligen ajourneras kyrkomötet. Delegaterna lämnar salen i vredesmod, medan deras tjänare går lös på varandra med dragna knivar.

Akt III.
Ett rum i Palestrinas bostad i Rom, mot kvällningen. För att befria fadern ur fängelset har Ighino lämnat ut noterna till mässan till Borromeo. Palestrina väntar nu tillsammans md sin son och elev på att få höra hur generalrepetitionen inför påven har utfallit. Mässan möts av stort bifall, portarna öppnas och Sixtinska kapellets sångare berättar om mässans (Missa Papae Marcelli) enastående verkan. Snart dyker påven själv upp och utnämner Palestrina till ledare för Sixtinska kapellet. Besökarna drar sig tillbaka under stort jubel. Endast Borromeo stannar kvar hos Palestrina och ber om ursäkt för sitt agerande. Silla bestämmer sig trots allt för att bege sig till Florens. Palestrina har förståelse för detta. Han har funnit frid bortom ryktbarhet och tadel och försjunker vid orgeln i sin musik.



Källor: Opera, Könemann 1999 ; PM75
MusikSök 1998-2012