.
Norma

Tonsättare: Bellini, Vincenco
Libretto/text: Felice Romani efter tragedin Norma, ou L'infanticide av Louis Alexandre Soumet (1831).
Undertitel/nr: Tragedia lirica i två akter. 
Uruppförande: 26 december 1831 på Teatro alla Scala, Milano. 
Personer: Pollione, romersk prokonsul i Gallien (tenor) ; Oroveso, druidernas överhuvud (bas) ; Norma, druidernas översteprästinna, Orovesos dotter (sopran) ;  Adalgisa, en ung prästinna i templet (sopran eller mezzo) ; Clotilde, Normas förtrogna (mezzo) ; Flavio, Polliones vän (tenor) ; Normas och Polliones två barn (stumma roller) ; druider, barder, prästinnor, galliska krigare, soldater (kör).
Tid och plats: Gallien vid tiden för den romerska ockupationen.
. .
Handling/innehåll:

Norma, druidernas översteprästinna, är hemligt förälskad i romaren Pollione och har fött honom två barn. För hans skull fördröjer hon gallernas uppror mot romarna, eftersom hon hoppas på fred. Polliones kärlek till Norma har svalnat och han har vänt sig till den unga prästinnan Adalgisa. Norma ger då tecken till strid. Pollione skall som segerpant offras till gudarna. Trots dödshotet förblir han sin nya kärlek trogen. Detta gör intryck på Norma, som erkänner sig skyldig till förräderi. Polliones kärlek till henne flammar upp på nytt och de bestiger gemensamt bålet.

Akt I.
Galliska präster och krigare samlas i druidernas heliga lund i väntan på översteprästinnan Norma, som när månen visar sig skall ge tecknet för kamp mot romarna. Den romerske prokonsuln Polliones hemliga kärlek till Norma har svalnat, han har förälskat sig i den unga prästinnan Adalgisa. Norma vet inget om detta, fullbordar ceremonin, tvekar emellertid att ge tecknet till kamp, ber mångydinnan om fred (arian "Casta Diva"). Adalgisa kan inte förena sin kärlek till den fientlige romaren med sitt löfte som prästinna. Pollione ber henne fly med honom till Rom. Adalgisa anförtror sig till Norma, men utan att nämna Polliones namn. Översteprästinnan blir rörd av likheten mellan deras båda öden. Hon friar Adalgisa från hennes löfte. När Norma får reda på Polliones förräderi, flammar hon upp i vredesmod.

Akt II.
Den upprörda Norma vill döda sina barn, men är ändå oförmögen att utföra ett så grymt dåd. Hon hoppas på att Pollione skall ångra sig och att han skall komma tillbaka till henne. Men förgäves. Hon ger då tecken till strid mot romarna. Pollione skall enligt seden offras för att kriget skall bli framgångsrikt. Norma försöker finna en lösning och lovar honom livet om han lämnar sin nya kärlek. Pollione förblir ståndaktig. Då erbjuder sig Norma själv som offer, tar själv på sig förräderiet mot sitt folk och gör sig redo att bestiga offerbålet. Inför denna uppvisning av själslig storhet flammar Polliones kärlek till Norma upp på nytt. Hon överlämnar barnen i Orovesos vård och möter tillsammans med Pollione döden i lågorna.




Källor: Opera, Könemann 1999
MusikSök 1998-2005