MusikSök
Maskeradbalen / Un ballo in maschera

Tonsättare: Giuseppe Verdi.
Libretto/text: Antonio Somma efter Eugène Scribes libretto till Aubers opera Gustave III ou Le bal masqué (1833).
Undertitel/nr: Melodramma i tre akter.
Uruppförande: 17 februari 1859 på Teatro Apollo i Rom.
Personer: Rollnamnen presenteras (då de skiljer sig åt) i följande ordning: originalversionen, efter snedstrecket Erik Lindegrens version samt inom parentes "Bostonversionen": Gustaf III (Greve riccardo di Warwich, Bostons guvernör) (tenor), Greve Anckarström/Greve Holberg (Renato, kreol, ämbetsman) (baryton), Amelia, hans hustru (sopran), Ulrica Arvedson/Mamsell Ulrica Arfvidsson (Ulrica) (alt), Oscar/Otto, kammarpage (Oscar) (sopran), Greve Ribbing/Kapten Anckarström, konspiratör (Tom) (bas), Greve Horn, konspiratör (Samuel) (bas), Christian/Mats, en matros (Silvano) (bas), En domare/En biskop (En domare) (tenor), En betjänt hos Amelia/En betjänt hos Holberg (En betjänt) tenor) ; deputationer från ständerna, officerare, oppositionsmän och sammansvurna, hovfunktionärer, soldater, folk, maskeradgäster, corps de ballet.
Tid och plats: Stockholm 15-16 mars 1792 (Boston, slutet av 1600-talet).

(it. Un ballo in marschera) opera av Verdi, uppförd i Rom 1859; librettot av A. Somma bygger på mordet på Gustav III. Censuren förbjöd detta ämne och handlingen förlades istället till Boston i USA. I senare uppsättningar (bl.a. Stockholmsoperans, 1959, libretton bearb. av Erik Lindegren) har man återgått till den ursprungliga handlingen och miljön.
PM75


Handling/innehåll:

Innehållet i originalversionen (Erik Lindegrens version skiljer sig något bl.a. genom nedtoningen av det romantiska motivet. Lindegrens rollnamn ges inom parentes när de skiljer sig från dem i originalet.)

Akt I.
Scen 1. Audienssalen på Stockholms slott. Lever hos Gustaf III. Adelsmän och deputerade beviljas audiens, däribland greve Ribbing (Anckarström) och greve Horn samt andra konspiratörer som planerar ett attentat mot kungen. Pagen Oscar (Otto) överräcker till kungen gästlistan för maskeradbalen. Bland gästerna befinner sig Amelia, hustrun till kungens rådgivare och bäste vän, greve Anckarström (Holberg). Kungen är i hemlighet förälskad i Amelia. När hennes make varnar honom för en sammansvärjning, blir han endast lättad över vännens ovetskap om hans kärlek till Amelia och avfärdar varningarna. Spåkvinnan Ulrica har dömts till landsflykt och kungen ombeds underteckna domen. Oscar (Otto) tar dock Ulrika i försvar. Gustaf III blir nyfiken och bestämmer sig för att söka upp spåkvinnan.
Scen 2. Spåkvinnans hus. Många vill låta sig spås av Ulrica, däribland en matros som undrar om han kommer att belönas för sina många år i kungens tjänst. Den förklädde Gustaf III, sticker i smyg till honom pengar och en officersfullmakt. En adelsdam blir spådd. Gustaf III lyssnar i smyg. Det är Amelia, som säger sig hysa otillbörlig kärlek till en man och frågar Ulrica om hur hon skall övervinna den. Ulrica säger att det på galgbacken växer en ört som skänker glömska, och den plockas vid midnattstimmen. Amelia bestämmer sig för att gå dit samma natt. Gustaf III, som inser att det är honom som Amelia är förälskad i, bestämmer sig för att följa efter henne. Men först låter han sig spås. Ulrica spår att han kommer att mördas av den som först räcker honom handen. När Anckarström (Holberg) blir den förste som räcker kungen handen, ses detta som ett tecken på att Ulrica inte är ofelbar. Hon inser förskräckt vem det är hon har spått, men det lättade hovfolket stämmer upp en lovsång till kungen. Folket stämmer in i jublet och det planerade attentatet misslyckas. Ulrica varnar förgäves Gustaf III för att nonchalera spådomen.

Akt II.
Ett ödsligt område vid foten av en kulle strax utanför Stockholm. Amelia letar efter örten. Gustaf III, som har följt henne dit, bekänner sin kärlek till henne och hon besvarar hans känslor. Anckarström (Holberg) har följt efter kungen för att varna honom för det planerade attentatet. Han byter mantel med Gustaf III och följer den beslöjade damen tillbaka till staden utan att fråga henne om hennes namn. De sammansvurna tror att Amelias följeslagare är kungen och angriper honom. Amelia går emellan och avslöjar därigenom sin identitet. De sammansvurna hånar den bedragne äkta mannen, som blir galen av svartsjuka.

Akt III.
Scen 1. Anckarströms (Holbergs) arbetsrum. Anckarström (Holberg) vägrar tro på sin hustru när hon bedyrar sin oskuld och tänker döda henne. Hon får dock tillåtelse att se sitt barn en sista gång. Fristen är tillräcklig för att hennes make nu skall vända sin vrede mot kungen. Han ansluter sig till de sammansvurna. Lotten skall avgöra vem som skall döda kungen. Den faller på Anckarström (Holberg). Pagen Oscar (Otto) kommer med en inbjudan till maskeradbalen, och Amelia misstänker att balen kommer att bli kungens undergång.
Scen 2. Kungens privata rum på Operan. Gustaf III, som slits mellan kärleken till Amelia och vänskapen till Anckarström (Holberg), bestämmer sig för att ge vännen en hög befattning och sända honom och hans hustru utomlands. Amelia varnar i en anonym biljett kungen för attentatet. Men inte heller vid den här varningen fäster kungen någon vikt.
Scen 3. En stor festlig balsal. Maskeraden är i full gång. De sammansvurna blandar sig med gästerna. Genom att hota pagen får Anckarström (Holberg) veta bakom vilken mask kungen döljer sig. Amelia försöker förgäves förmå kungen att lämna balen. Gustaf III mördas av Anckarström (Holberg). Den döende kungen visar vännen dokumentet med den kungliga befallningen om att sända honom och hans hustru utomlands, svär på att inget otillbörligt har förekommit mellan honom och Amelia, förlåter sin mördare och dör.




Källor: Opera, Könemann 1999 ; PM75
MusikSök 1998-2013