Maskarade

Tonsättare: Carl Nielsen.
Libretto/text: Vilhelm Andersen efteren komedi av Ludvig Holberg.
Undertitel/nr: komisk opera i tre akter.
Svensk titel: Maskerad.
Uruppförande: 11 november 1906 på Det Kongelige Teater, Köpenhamn.
Svensk premiär: 1930 på Stora Teatern i Göteborg
Personer: Jeronimus, borgare i Köpenhamn (basbaryton)
Magdelone, Jeronimus hustru (alt)
Leander, Jeronimus son (tenor)
Henrik, Leanders betjänt (baryton)
Arv, gårdskarl (tenor)
Leonard, en herre från Slagelse (basbaryton)
Leonora, hans dotter (sopran)
Pernille, Leonoras kammarjungfru (mezzosopran)
En vaktmästare (baryton)
En nattvakt (bas)
Magister (bas)
maskeraddeltagare, studerande, flickor, officerare (kör)


Handling/innehåll:
Akt I.
Leander och hans tjänare Henrik vilar ut efter strapatserna under nattens maskerad och vaknar först klockan fem på eftermiddagen. Leander har blivit kär i en okänd flicka som han träffade i dansens virvlar, vilket är besvärande eftersom Leanders far Jeronimus har bestämt att han skall gifta sig med herr Leonards dotter, som han aldrig har träffat. I en fingerad domstolsscen utmålar Henrik hur det kommer att gå om Leander inte lyder sin far ("Først kommer fæl og fus"), men denne fäster sig inte vid varningarna. Hans mor Magdelone kommer och vill höra lite skvaller från maskeraden, som hon egentligen själv har god lust att gå på, och hon visar prov på sin danskonst. Den glada scenen avbryts av Jeronimus som ger alla husarrest på fläcken, och hans humör blir inte bättre av att Leander faller på knä och bekänner, sekunderad av Henrik, att han struntar blankt i herr Leonards dotter därför att han har förälskat sig i en annan och hellre vill gifta sig med henne. Jeronimus håller fast vid att bröllopet skall äga rum nästa dag klockan tre. Han sjunger resignerat en sång om den gamla goda tiden ("Fordum var der fred på gaden") då allt var ordning och reda, men Henrik ger svar på tal med kritik av samhällets orättvisor. Herr Leonard avlägger visit och det visar sig att han samma problem som Jeronimus: hans dotter har också träffat en annan på maskeraden och vägrar ta Leander.
Jeronimus deklarerar ursinnig att han nog skall sätta stopp för denna olydnad. Gårdskarlen Arv sätts att hålla vakt på natten så att ingen slipper ut, och Leander skall be herr Leonard om ursäkt. Han upprepar fogligt orden som Jeronimus dikterar tills de kommer till passusen om att han skall gifta sig med herr Leonards dotter. Där trotsar han på nytt sin fars vilja.

Akt II.
På kvällen går Arv vakt, men Henrik klär ut sig till spöke och lurar utan svårighet den förskrämde gårdskarlen, som måste köpa Henriks tystnad i ett visst ärende som rör kokerskans jungfrudom genom att låta Henrik och Leander slinka ut.
Så fort de har kommit ut på gatan stannar en bärstol. Det är Leanders okända älskade och hennes kammarjungfru Pernille, som Henrik genast gör sin kur. Under tiden har Jeronimus upptäckt att fågeln är utflugen, och nu tänker han ta Arv med sig till förlustelsestället och hitta de fräcka ungdomarna. Där får de emellertid inte komma in för vaktmästaren eftersom de inte är maskerade, så de måste gå till maskboden och klä ut sig till Bacchus och Cupido.

Akt III.
På maskeraden går det glatt till. Leander är helt uppslukad av sin käresta och Henrik är omsvärmad. Till och med herr Leonard kurtiserar ihärdigt en dam som han inte känner igen som Magdelone. Henrik känner igen Jeronimus som är på jakt efter sin vanartige son och uppmanar magistern att dricka honom berusad. Mellan studenterna och officerarna blir det bråk om en flicka och det slutar på ett hår när med slagsmål, men då ropar maskeradmästaren ut tuppdansen. Efteråt uppförs en pantomim om kärleken mellan Mars och Venus, och Jeronimus är nu så påstruken att han gör närmanden till Venus medan hon dansar sitt solo. Mars låtsas vara svartsjuk och jagar iväg honom, och festen blir alltmer uppsluppen till korpral Mors kommer med två svarta följeslagare som bär på en stor urna. I den måste nu alla kasta sina masker, vilket leder till åtskilliga mer eller mindre angenämna överraskningar. Leander konstaterar till sin glädje och lättnad att den flicka han har förälskat sig i inte är någon annan än Leonards dotter Leonora, och nu kan han alltså kasta sig ut i avslutningsdansen med sin brud ("Kehraus! Kehraus!").


.
Länkar: Maskarade
Länkar kontrollerade 2017-01-23
.
Noter till Maskarade i IMSLP Maskarade i engelska Wikipedia Maskarade i svenska Wikipedia Maskarade på Youtube                



Källor: Operalexikonet, Forum 1993 ; Prismas Musiklexikon 1975 ; Wikipedia
MusikSök 1998-2018