La Traviata / Den vilseförda

Tonsättare: Verdi, Giuseppe.
Libretto/text: Francesco Maria Piave efter Alexandre Dumas d.y.:s skådespel Kameliadamen (1852), som i sin tur bygger på dennes roman med samma namn från 1848.
Svensk titel: Den vilseförda.
Uruppförande: 6 mars 1853 på Teatro La Fenice i Venedig.
Personer: Violetta Valéry, kurtisan (sopran), Flora Bervoix, hennes väninna (mezzo), Annanina, Violettas kammarjungfru (mezzo), Alfredo/Alfred Germont (tenor), Giorgio/Georges Germont, hans far (baryton), Gastone/Gaston, vicomte de Letorières (tenor), Baron Douphol (baryton), Markis d'Obigny (bas), Doktor Grenvil, läkare (bas), Giuseppe/Joseph, Violettas betjänt (tenor), En av Floras betjänter (baryton), En budbärare (bas); vänner och väninnor, Violettas och Floras gäster, tjänare, maskeradgäster (kör).
Tid och plats: Paris med omnejd, ca 1850.


Handling/innehåll:

En kurtisan i Paris och en ung man från landsorten upptäcker att det finns mer i livet än bara sällskapslivets nöjen. De upplever den stora sanna kärleken. Violetta och Alfredo lämnar sällskapslivet i Paris och beger sig ut på landsbygden. Men samhällets konventioner hinner upp dem. Alfredos far kräver att Violetta skall offra sin kärlek till Alfredo för att inte spoliera familjens goda rykte. Violetta spelar upp en komedi för Alfredo och återvänder till Paris, där hon skenbart återvänder till sitt tidigare liv som kurtisan. Först i dödsögonblicket erkänner hon sannningen för sin älskade och finner lyckan och kärleken i Alfredos armar.

Akt I.
Salongen i Violettas hus. Efter att under en kort tid ha varit svårt sjuk i tuberkulos, firar Violetta Valéry med en fest sin återkomst till sällskapslivet. Bland hennes gäster finns även en ung man, Alfredo, som nyligen anlänt till Paris från landsorten. Alfredo blir uppriktigt och av hela sitt hjärta förälskad i den vackra Violetta. Violetta försöker genom ironi och koketteri förtränga den känsla som griper hennes själ, men hon trollbinds ändå av kärleken. När gästerna har gått tänker hon ännu på Alfredos kärkelsförklaringar, men vägrar fortfarande att ta dem till sig.

Akt II
Scen 1.

Ett hus på landsbygden utanför Paris. Alfredo och Violetta har dragit sig tillbaka till landsorten för att helt kunna ge sig hän åt sin kärlek. Men den ömsinte älskaren är en opraktisk man och får av kammarjungfrun veta att Violetta har sålt sina ägodelar för att täcka deras gemensamma utgifter. Fylld av skam beger sig Alfredo till Paris för att skaffa pengar. Hans far Giorgio Germont drar fördel av sonens bortovaro genom att besöka Violetta. Han kräver att hon skall avstå från Alfredo för att rädda familjens rykte. Violetta försöker förtvivlat försvara sig, men går till slut med på att skiljas från Alfredo och skriver ett avskedsbrev till denne. Den överraskade Alfredo blir förtvivlad och känner sig kränkt. Faderns skenheliga försök att trösta honom har ingen verkan. Alfredo har bara en enda önskan: att hämnas på Violetta.
Scen 2.
Floras residens. Violettas skilsmässa från Alfredo är det allra senaste samtalsämnet under maskeradbalen hos Flora, som är glad över att få återse väninnan. Violetta dyker upp tillsammans med sin gamle beskyddare, baron Douphol. Baronen och Alfredo slår sig ned vid spelbordet som motståndare, och Alfredo förargar baronen med sina skarptungade kommentarer. Violetta vill undvika en skandal och försöker tala Alfredo tillrätta. Men eftersom hon inte kan ge honom en tillfredställande förklaring till varför hon har lämnat honom kastar han de pengar han vunnit av baronen för hennes fötter och skämmer ut henne genom att inför gästerna säga att han därmed har betalt sin skuld till henne. Baronen utmanar honom på en duell. Giorgio Germont, som har följt efter sonen till Paris, får veta att den oskyldiga Violetta har blivit förödmjukad. Han tillrättavisar sonen för att ha brutit mot den sociala etiketten.

Akt III.
Violettas sovgemak. Tuberkulosen har nått sitt sista stadium. Violetta tror inte längre på läkarens löften om ett snabbt tillfrisknande. Alfredo har i duellen sårat baronen, men är själv oskadd och har flytt utomlands. Giorgio Germont känner djup ånger och låter sonen få vetskap om Violettas självuppoffrande handling. Alfredo återvänder till Paris för att be Violetta om förlåtelse. De älskande drömmer om ett nytt liv tillsammans. Men det är försent. Violetta dör i Alfredos armar.



Källa: Opera, Könemann 1999
MusikSök 1998-2011