Kärleken till de tre apelsinerna

Tonsättare: Sergej Prokofjev.
Libretto/text: Sergej Prokovjev efter Carlo Gozzis komedi L'amore delle tre melarance i översättning av Konstantin Vogak, Vsevolod Meyerhold och Vladimir Solovjov; den franska libretton för uruppförandet tillkom i samarbete med Vera Janacopulos.
Originaltitel: Liubov k trem apelsinam.
Undertitel/nr: opera i en prolog, fyra akter och tio scener.
Uruppförande: 30 december 1921 på Auditorium Theatre i Chicago.
Personer: Kung Klöver, kung över ett fantasiland, klädd som en klöverkung (bas)
Prinsen, hans son (tenor)
Prinsessan Clarice, kungens brorsdotter (alt)
Leandro, premiärministern, klädd som en spaderkung (baryton)
Truffaldino, en gycklare (tenor)
Pantalone, kungens förtrogne (baryton)
Chelio, en trollkarl som beskyddar kungen (bas)
Fata Morgana, en trollkunnig kvinna som skyddar Leandro (sopran)
Linetta, Nicoletta, Ninetta, apelsinprinsessorna (alt, mezzosopran, sopran)
Creontes kock (bas)
Farfarello, djävul (bas)
Härolden (bas)
Trumpetaren (musiker med bastrombon)
tio enstöringar; tragedins, komedins, det lyriska dramats respektive farsens förespråkare; träskallar, smådjävlar, läkare, hovfolk (kör),
vanskapta, fyllbultar, matvrak, vakter, tjänare, fyra soldater (statister)
Tid och plats: Sagans tid och plats.

Uppförd på franska i Chicago 1921. Libretto på ryska av tonsättaren efter ett italienskt skådespel av Gozzi; en satirisk fabel där några av de framträdande agerar publik; huvudhandlingen blir således ett spel inom spelet. Prinsen som älskar de tre apelsinerna finner sin prinsessa i den tredje. En orkestersvit, som gjorts efter operan, innehåller en marsch, även bekant i pianoarrangemang.
PM75

Opus 33.



Handling/innehåll:
Prolog
Förespråkare för de olika formerna av scenisk konst kräver alla den teaterform som passar dem och vill handgripligen genomdriva sina anspråk. Teaterdirektionens företrädare, enstöringarna, jagar bort de tvistande från scenen och kräver att varje åskådares önskemål skall bli tillgodosett genom ett stycke som bär det märkliga namnet Kärleken till de tre apelsinerna. De fattar därefter posto i två vakttorn på ömse sidor om scenen för att övervaka såväl publik som föreställning.

Akt I.
Ett läkarlag diagnostiserar obotlig hypokondri hos prinsen. Enligt en folklig uppfattning kan sjukdomen endast botas genom skratt. Kungen befaller att man skall ställa till med en munter fest. En yrkesgycklare engageras: Truffaldino. – Chelio och Fata Morgana, som båda är trollkunniga, ligger i fejd och avgör den genom att spela kort. Chelio ligger under. – Fata Morganas tjänarinna Smeraldina underrättar premiärminister Leandro om den underjordiska maktkampen. Chelio stöder prinsen, medan Fata Morgana står på premiärministerns sida. Denne vill tillsammans med kungens brorsdotter Clarice usurpera tronen och fruktar därför att prinsen skall botas. Trollkarlen Chelio har emellertid blivit försvagad och lyssnar inte längre till djävulen. Korten ser bra ut för Leander.

Akt II.
Truffaldinos uppmuntringsförsök visar sig inte ha någon verkan på prinsen. Mot sin vilja släpas hypokondrikern till festen. – Men all möda och allt besvär är förgäves. Prinsen skrattar inte en enda gång. Då dyker Fata Morgana upp och hamnar i en tvist med Truffaldino, som blir våldsam. Den gamla kvinnan snubblar och faller. Då börjar prinsen skratta och blir botad. Men Fata Morgana uttalar genast en förbannelse över honom: Han kommer att förälska sig i tre apelsiner. Prinsen ger sig mot faderns vilja iväg för att söka efter de tre apelsinerna. Farfarello blåser med hjälp av en blåsbälg bort prinsen och dennes följeslagare Truffaldino.

Akt III.
När trollkarlen Chelio låg under i spelet, vägrade Farfarello att lyda honom. Men Chelio lyckas ändå ge Truffaldino ett magiskt band. Detta skall hjälpa honom hos Creontes kock, som bevakar de tre apelsinerna. – I Creontes kök stjäl prinsen de tre frukterna, medan Truffaldino avleder kockens uppmärksamhet med bandet. Båda kommer undan med livet i behåll. – Under den mödosamma hemfärden blir prinsen och Truffaldino trötta och törstiga. Medan prinsen sover skär Truffaldino trots Chelios varningar upp två apelsiner. Ur dem stiger två prinsessor som behöver vatten och som måste törsta ihjäl i öknen. Truffaldino får dåligt samvete och slinker därifrån När prinsen öppnar den tredje apelsinen faller prinsessan Ninetta i hans armar. Men även hon kommer att törsta ihjäl om inte enstöringarna, mot alla konstens regler, bär upp ett ämbar vatten på scenen. Ninetta sänder sedan sin prins i förväg för att hämta passande kläder åt henne. Smeraldina förvandlar den väntande Ninetta till en råtta och intar själv prinsessans plats. Den olycklige prinsen tvingas av sin far att föra hem Smeraldina som brud.

Akt IV.
Chelio och Fata Morgana förebrår varandra för att vara osportsliga. Men Fata Morgana är den starkaste och därför grips hon av enstöringarna, som låter spärra in henne i ett av tornen på prosceniet. Det blir Chelios uppgift att ordna ett lyckligt slut. – Allt är klart för bröllopet. Men på tronen sitter en råtta. Chelio lyckas inte lösa trolldomen. Då skjuter vakten djuret, och Ninetta uppenbarar sig. Leanders och Clarices konspiration med Smeraldina blir uppenbar. Kunge befaller att de skall hängas. Men Fata Morgana flyr tillsammans med sina skyddslingar genom en fallucka. Men allt slutar ändå i allmänt jubel och med ett lyckligt par.


.
Länkar: Kärleken till de tre apelsinerna
Länkar kontrollerade 2017-12-10
.
The love for three oranges i IMDb The love for three oranges i engelska Wikipedia Kärleken till de tre apelsinerna i svenska Wikipedia The love for three oranges på Youtube                



Källor: Opera, Könemann 1999 ; Prismas Musiklexikon 1975
MusikSök 1998-2018