Hoffmanns äventyr

Tonsättare: Jacques Offenbach.
Libretto/text: Jules Barbier efter skådespelet med samma namn av honom själv och Michel Carré, som i sin tur är baserat på tre noveller av E. T. A. Hoffmann: Der Sanman (1816, Sandgubben), Rat Krespel (1818, Rådet Krespel) och Abenteuer der Silvesternacht (1815, Äventyr på nyårsnatten eller Den förlorade spegelbilden.
Originaltitel: Les contes d'Hoffmann
Undertitel/nr: opéra-fantastique i fem akter.
Uruppförande: 10 feburari 1881 på Opéra-Comique i Paris.
Personer: Hoffmann (tenor), Lindorf samt även Coppélius, Dr. Miracle/Mirakel och Dapertutto (bas), Andrés samt även Cochenille, Franz och Pittichinacchio (tenor), Mäster Luther (bas), Nathanaël (tenor), Wolfram (tenor), Hermann (bas), Spalanzani (tenor), Crespel (bas), Peter Schlemil (tenor), La Muse/Musan samt även Nicklausse/Nicklaus (mezzosopran), Olympia samt även Giulietta, Antonia, Stella (sopran), Moderns röst (mezzosopran), Polisbefälet (stum roll) ; ölets, vinets och romens andar, kypare, studenter, sex lakejer, Spalanzanis gäster, Giuliettas gäster, tjänare, polisbetjänter (kör).
Tid och plats: Tyskland och Italien, ca 1800.

Uruppförd efter tonsättarens död. Guiraud avslutade partituret och skrev de recitativ som i de flesta framföranden ersätter den ursprungliga talade dialogen. Huvudpersonen framställer den tyske romantiske författaren E.T.A. Hoffmann och handlingen är hämtad från hans skrifter.
PM75


Handling/innehåll:
Förhistoria
Poeten Hoffmann och sångerska Stella älskar varandra passionerat. När Stella gör en lysande karriär, medan Hoffmanns publika framgång uteblir, skils de åt.

Akt I.
I Luthers vinstuga inte långt från operan. Stella har återvänt till Berlin som stjärna och sjunger rollen som donna Anna i Mozarts
Don Juan. Hoffmanns musa fruktar att hennes skyddsling åter skall förälska sig i Stella och överge sitt kall. Hon ingår ett förbund med ölets och vinets andar och beblandar sig i studenten Nicklausses gestalt med ungdomarna. Hoffmann är djupt upprörd efter att ha sett Stella som don Anna på scenen. Rådmannen Lindorf har slagit sig ned i Luthers vinstuga och i honom fruktar poeten en rival. Lindorf har snappat upp en biljett från Stella till Hoffmann, i vilken hon bifogar nyckeln till sin loge. Hoffmann underhåller sina studentkamrater genom att sjunga den sorgliga visan om Kleinzach. Det blir en tvist mellan den självsäkre Lindorf och den osäkre Hoffmann, som dock biläggs när Hoffmann talar om försina tre vänner att de älskar en själlös docka, en hjärtlös sångerska och en skamlös kurtisan. Alltsammans syftar på en enda kvinna, på Stella. På operan börjar andra akten av Don Juan. Men Hoffmann börjar berätta.

Akt II.
Ett fysikrum. Fysikern Spalanzani har framställt en mekanisk docka vid namn Olympia. Han har tänkt tjäna pengar genom att förevisa denna, eftersom han har lidit svåra förluster vid sin bankirs bankrutt. De verklighetstrogna ögonen har han fått från optikern Coppélius. När enne kräver 500 dukater i betalning, betalar Spalanzini med en växel som saknar täckning. Hoffmann har på avstånd sett Olympia och förälskat sig i henne. Coppélius säljer en lornjett till poeten, genom vilken denne bara ser det han vill se, i det här fallet att dockan Olympia är älskvärd, levande och har känslor. Olympias debut inför de inbjudna gästerna blir till en stor framgång, i synnerhet den verkningsfulla föredragningen av en koloraturaria. Hoffmann bekänner sin kärlek till Olympia och öppnar balen genom att dansa med henne. Men automaten går sönder. Olympia virvlar runt i rasande fart och kastar Hoffmann till marken. Lornjetten går sönder. Under tiden har Coppélius upptäckt att Spalanzani har bedragit honom, och hämnas genom att förstöra dockan. Först nu öppnas Hoffmanns ögon.

Akt III.
Ett rum med en cembalo. Hoffmann har återfunnit Antonia, som är dotter till en berömd sångerska och violinisten Crespel. Hon var en gång förlovad med Hoffmann, men försvann plötsligt. Fadern fruktade att dottern, som led av samma sjukdom som modern, skulle dö när Hoffmann återväckte hennes längtan till sången. Antonia fogade sig i faderns vilja, utan att veta varför. Hoffmann får av en slump veta orsaken till varför Antonia måste avhålla sig från att sjunga och ber henne därför ge upp sina konstnärliga ambitioner och bli hans hustru. Men dr. Miracle, vars läkekonst redan har lett till döden för Antonias mor, intalar nu Antonia att hon inte får offra sin lysande begåvning för en borgerlig tillvaro, det vill säga för ett äktenskap med Hoffmann. antonia stämmer in i hans sång och dör.

Akt IV.
Scen 1. Venedig. Festsalen i ett palats. Hoffmann söker glömska i kurtisanen Giuliettas armar. Hon står under Dapertuttos inflytande. Denne har redan tvingat henne att stjäla Peter Schlemils spegelbild.
Scen 2. Ett hörn i en trädgård. I en duell dödar Hoffmann Schlemil och tar ifrån honom nyckeln till Giuliettas rum.
Scen 3. En budoar. Hoffmann lovar Giulietta sin spegelbild. Hon uppmanar honom att fly, eftersom han är eftersökt för mordet på Schlemil. När Hoffmann inser att han har förlorat sin spegelbild, men utan att vinna Giuliettas kärlek, vill han döda henne, men sticker istället ned den vanskapte Pittichinacchio, kurtisanens verklige älskare.

Akt V.
Luthers vinstuga. När Hoffmann har avslutat sina berättelser har även operaföreställningen nått sitt slut. Stella och Hoffmann träffas, men inget sker. Lindorf tar sig an sångerskan.


.
Länkar: Hoffmans äventyr
Länkar kontrollerade 2017-09-03
.
Hoffmanns äventyr i IMDb Noter till Les contes d'Hoffmann i IMSLP The tales of Hoffmann i engelska Wikipedia Hoffmanns äventyr ai svenska Wikipedia Les contes d'Hoffmann på Youtube                



Källor: Opera, Könemann 1999 ; Prismas Musiklexikon 1975
MusikSök 1998-2017