Friskytten

Tonsättare: Carl Maria von Weber.
Libretto/text: Friedrich Kind efter novellen Volkssage vom Freischütz (Friskytten) ur Johann August Apels och Friedrich Launs (pseudonym för F. A. Schulz) Gespensterbuch (1811, Underbara berättelser), som i sin tur bygger på en berättelse av Otto Graben zum Stein från 1730.
Originaltitel: Der Freischütz.
Undertitel/nr: Romantische Oper i tre akter.
Uruppförande: 18 juni 1821 på Königliches Schauspielhaus i Berlin.
Personer: Ottokar, böhmisk furste (baryton), Cuno/Kuno, furstlig jägmästare (bas), Agathe/Agatha, hans dotter (sopran), Ännchen/Anna, en ung släkting (sopran), Kasper, förste jägare hos Cuno (bas), Max, andre jägare hos Cuno (tenor), en eremit (bas), Kilian, en rik bonde (baryton), fyra brudtärnor (fyra sopraner), Samiel, den svarte jägaren (talroll); skyttar, kvinnor, flickor, jägare, bönder, osynliga andar, "den vilda jakten", brudtärnor, hovfolk, lantfolk (kör).
Tid och plats: I Böhmen, kort efter trettioåriga krigets slut (1600-tal).

(ty. Der Freischütz) opera av C. M. von Weber till text av F. Kind efter en saga av A. Apel och F. Laun, Der wilde Jäger. Uppförd i Berlin 1821, Stockholm 1823.
PM75


Handling/innehåll:
"En gammal furstlig skogvaktare vill utse den präktige jägaren Max till sin efterträdare och skänka honom sin dotters hand, och fursten är nöjd, men det finns en gammal bestämmelse om att alla måste bestå ett svårt provskott. - En annan jägare, den ondsinte, liderlige Kaspar, har också ett gott öga till tösen, men har halvt om halvt givit sig djävulen i våld. - Max, som annars är en förträfflig skytt, förfelar närtiden för provskottet närmar sig allt oftare sitt mål, bliv förtvivlad över detta och förleds till sist av Kaspar att gjuta så kallade frikulor, av vilka sex ofelbart träffar målet, men den sjunde tillhör Djävulen. Den skall träffa den arma flickan... Men himmelen låter det gå på annat sätt. Vid provskottet faller först Agathe, men sedan även Kaspar, och i synnerhet den sistnämnde verkligen offer för Satan, den förstnämnda undkommer med bara förskräckelsen. Varför, klaras ut i detta stycke. Det hela slutar lyckligt." (Carl Maria von Weber i ett brev till sin trolovade).

Akt I.
Scen 1.
En skogstrakt utanför ett värdshus. Jägmästarens dotter Agathe har valt jägaren Max till brudgum, och har avvisat den äldre friaren Kaspar. Max kan endast uppnå sin lycka genom att vara framgångsrik vid det skytteprov som den blivande jägmästaren enligt gammal sed måste avlägga. Men ju närmare dagen för provet kommer, desto sämre blir Max jaktlycka och han bommar obönhörligen sitt mål. Vid skytteprovet besegras jägaren av bonden Kilian. Max blir utskrattad och hånad. Folket undrar varför den gamla sedvänjan med skytteprovet överhuvudtaget finns kvar. Kaspar erbjuder sig bakslugt att hjälpa den förtvivlade Max att gjuta frikulor. Sex av dem förfelar aldrig sitt mål, men den sjunde tillhör Den onde, den svarte jägaren Samiel, som med den kan inkassera ett människoliv. Kaspar står just i tur att med sitt liv gälda skulden till Samiel. Om Max gjuter frikulor, kommer den sjunde kulan att döda hans trolovade Agathe, och därmed vore Kaspar räddad. – För att övertyga Max om att en frikula aldrig förfelar sitt mål, lånar Kaspar honom sin bössa. Högt ovan molnen, långt bortom skotthåll, svävar en knappt synlig fågel, som Max träffar med sitt skott. En jättelik örn faller till marken. Max är nu redo att vid midnatt tillsammans med Kaspar bege sig ned i den fruktade Vargklyftan, för att där gjuta frikulor till provskjutningen.

Akt II.
Scen 1.
En sal i jaktslottet. Agathe har uppsökt en eremit, som har skänkt henne vita törnrosor. Den fromme mannen har också varnat henne för en okänd fara. Och porträttet av Cunos stamfar, som fallit ned från väggen, hade mycket riktigt kunnat slå ihjäl henne, men hon har bara skadat sig lätt. Men Agathe är ändå sorgsen. Var är Max? Kommer han att ha med sig ett bevis på sin jaktlycka, som kan skänka henne hopp inför skytteprovet? Men när den efterlängtade Max äntligen dyker upp får hon onda föraningar och blir mer skrämd av den döda rovfågeln än glad över att Max har återvunnit sin skicklighet.
Scen 2. Vargklyftan (Wolfsschlucht) i nattens mörker. Kaspar och Max skall med Samiels hjälp gjuta frikulor. Max varnas av två uppenbarelser, skepnaderna av hans döda mor och av hans trolovade Agathe. Under tiden som Kaspar och Max gjuter kulorna drar ett spöklikt jaktsällskap förbi ("den vilda jakten") och en häftig storm uppstår. När den sjunde frikulan är färdig uppenbarar sig Samiel och de båda jägarna förlorar medvetandet.

Akt III.
Scen 1.
Dag. En ljus och inbjudande skog. Max har för att bevisa sin skicklighet inför furst Ottokar redan skjutit bort tre av de fyra frikulor som tillkom honom, men när han sedan skjuter med vanliga kulor bommar han oupphörligen sitt mål. Han ber förgäves Kaspar om att låta honom frå en frikula. Han måste spara den sista kulan, den sjunde som göts, till skytteprovet.
Scen 2. Agathes rum i jaktslottet. Agathe har haft en dröm. I drömmen har hon sett sig bli förvandlad till en vit duva. Max siktar på henne och hon störtar till marken, men är nu plötsligt åter Agathe, och en stor svart rovfågel har istället träffats av kulan. Men det finns fler varnande tecken. När Agathe öppnar asken med brudkransen ligger där en begravningskrans. Brudtärnorna, till och med den modiga Ännchen, blir bestörta och Agathe blir djupt upprörd. Men Agathe håller modet uppe och låter Ännchen binda en brudkrans av eremitens vita rosor.
Scen 3. Ett vackert skogsområde. Fursten Ottokar uppmanar Max att genomgå skytteprovet. Han visar honom en vit duva och befaller honom att sikta på den. I samma ögonblick skundar Agathe, som minns sin dröm, fram och ropar: "Skjut inte den stackars oskyldiga duvan!" Men skottet går av. Agathe och Kaspar sjunker båda till marken. Men Agathe lever och hennes beskyddare, eremiten, visar sig. Men Kaspar är död och Samiel hämtar sin tribut. Max erkänner sitt missdåd för fursten, som vill förvisa honom från landet. Men denne böjer sig för eremiten och överlämnar till honom att fälla domen. Nåd skall gå före rätt, skytteprovet skall avskaffas och Max skall efter ett prövoår få gifta sig med Agathe.


.
Länkar: Friskytten
Länkar kontrollerade 2016-11-28
.
Friskytten i IMDb Noter till Friskytten i IMSLP Friskytten i engelska Wikipedia Friskytten i svenska Wikipedia Friskytten på Youtube                



Källor: Opera, Könemann 1999 ; Prismas Musiklexikon 1975
MusikSök 1998-2017