Don Carlos / Don Carlo

Tonsättare: Giuseppe Verdi.
Libretto/text: Joseph Méry och Camille du Locle efter Friedrich von Schillers skådespel Don Carlos (1787) samt Eugène Cormons skådespel Philippe II, roi d'Espagne (1946).
Undertitel/nr: Grand opéra i fem akter/Opera i fyra akter.
Uruppförande: Don Carlos (den franska versionen i 5 akter): 11 mars 1867 på Grand Opéra i Paris; Don Carlo (den italienska versionen i 4 akter i textbearbetning av Antonio Ghislanzoni): 10 januari 1884 på Teatro alla Scala i Milano.
Personer: (Franska/italienska rollnamn, om dessa skulle skilja sig åt. Svenska namn på historiska personer ges inom parentes. I innehållsbeskrivningen brukas de franska namnen): Philippe II/Filippo II (Filip II), kung av Spanien (bas), Elisabeth/Elisabetta (Elisabet) av Valois, hans gemån (sopran), Don Carlos/Don Carlo (Don Carlos), infant av Spanien (tenor), Furstinnan Eboli, hovdam (mezzo), Rodrigue/rodrigo, markis av Posa, malteserriddare (baryton), Storinkvisitorn (bas), Greven av Lerma (tenor), Grevinnan av Aremberg (stum roll), Thibault/Tebaldo, drottningens page (sopran), En munk, även Carlos V/Carlo V (Karl V) (bas), Rösten från himmelen (sopran) ; deputerade från Flandern, hovfolk, folk, pager och livvakter, munkar, inkvisitorer, soldater, dömda (kör).
Tid och plats: Frankrike och Spanien, ca 1560.


Handling/innehåll:
Akt I. (= prologen i den italienska versionen)
Fontainebleauskogen. Under vapenstilleståndet i kriget mellan Frankrike och Spanien 1559 uppehåller sig ett sändebud från Philippe II vid det franska hovet. För att befästa freden har den spanske kungen låtit sin son don Carlos förlova sig med Elisabeth av Valois, men de har ännu inte sett varandra. Elisabeth möter av en slump sin trolovade först när hon kommer vilse under en jakt. De båda blir häftigt förälskade i varandra. Men deras lycka omintetgörs, eftersom Philippe II av politiska skäl själv måste gifta sig med Elisabeth.

Akt II. (= akt 1 i den italienska versionen)
Scen 1. San Yuste-klostret. Don Carlos förmår inte glömma sin kärlek till Elisabeth. Han är otröstlig och tar sin tillflykt till San Yuste-klostret, nära sin farfars, kejsar Karl V:s grav. Munkarna här ser den himmelska friden som viktigare än den världsliga makten. I klostret blir don Carlos uppsökt av markisen av Posa, som efter flera års bortovaro har återvänt hem från Nederländerna. Där härjar den spanska inkvisitionen och allt motstånd blir blodigt nedslaget av den spanska hären. Markisen av Posa är medveten om sin ungdomsväns frihetssträvande sinnelag. Han hoppas kunna inrikta kraften i don Carlos passionerade kärlek på ett större politiskt mål: Flanderns frigörelse. Don Carlos skall be sin far om att bli sänd till Flandern.
Scen 2. Ett inbjudande område utanför San Yuste-klostret. Markisen av Posa överlämnar brev från den franska drottningen till Elisabeth. Han ber henne samtidigt använda sitt inflytande över don Carlos till att styra honom mot moraliska och politiska mål. Hon går med på detta och lovar att tala med don Carlos. Denne låter sig dock hänryckas av sin kärlek och får Elisabeth att bekänna att hon fortfarande älskar honom. Men Elisabeth, som är medveten om sin ställning och sitt ansvar, återvinner fattningen och ingjuter också mod hos don Carlos. – Kungen dyker oväntat upp och finner gemålen utan uppvaktning av någon hovdam. Han straffar detta etikettsbrott genom att sända bort den ansvariga hovdamen från hovet. Elisabeth trotsar modigt sin make genom att fälla bittra ord om Spanien när hon nådigt tar avsked av hovdamen. När kungen möter markisen av Posa och erinrar sig dennes tidigare förtjänster, försöker han vinna över honom på sin sida genom att locka med privilegier. Men markisen avböjer kungens erbjudande. Han ber om nåd för de nödlidande flamländarna. Philippe II tar intryck av markisens mod och försöker vinna hans vänskap. Han bekänner för markisen att han är svartsjuk på sin son och att han misstänker Elisabeth för att vara otrogen. Kungen ger därefter markisen av Posa politiska fullmakter och varnar honom för inkvisitionen.

Akt III. (= akt II i den italienska versionen)
Scen 1. Slottsträdgården i Madrid. Elisabeth vill inte delta i en maskerad och överlämnar därför sin kappa, sina smycken och sin mask till sin förtrogna, furstinnan Eboli. Hovdamen är lidelsefullt förälskad i don Carlos och lockar denne till ett rendezvous i trädgården. Don Carlos, som tror att det är drottningen han har framför sig, bekänner sin kärlek och den maskerade Eboli besvarar hans känslor. Men när Eboli tar av sig masken inser don Carlos sitt misstag. Hans hemliga kärlek till drottningen är avslöjad. Eboli känner sig förödmjukad och hennes kärlek övergår i hat. Markisen av Posa blir av en slump vittne till det inträffade och hotar att döda Eboli på grund av hennes farliga upptäckt. Han söker upp don Carlos och ber honom överlämna alla komprometterande brev.
Scen 2. Utanför Valladolidkatedralen. En folkmassa har samlats för att bevista en autodafé. De dömda och deras bödel förs inför kungen. Philippe II förnyar sin ed att bekämpa kätteriet. Då träder de flamländska deputerade fram under ledning av don Carlos och ber kungen om nåd för deras plågade land och folk. Don Carlos anhåller om att bli utsedd till sändebud till Flandern. Kungen avvisar hans begäran och sänder bort honom. Sonen drar då sin värja. Den offentliga utmaningen är ett så gravt etikettsbrott att kungen tvingas låta gripa sonen. Eftersom ingen vågar avväpna infanten, gör markisen av Posa detta, för att därigenom begränsa den skada som den oövertänkta handlingen har åstadkommit. De dömda kättarna bränns nu på bål. En röst från himmelen utlovar himmelsk frid åt de oskyldiga martyrerna.

Akt IV. (= akt III i den italienska versionen)
Scen 1. Kungens arbetsrum i Madrid. Philippe II har åter vakat en hel natt. Han plågas av svartsjuka, ensamhet och vanmaktskänslor. Han har låtit tillkalla storinkvisitorn och frågar denne om en far har rätt att döda sin egen son. Storinkvisitorn gör en jämförelse med Guds offer av Jesus och använder sig därigenom på ett djävulskt sätt av den kristna frälsningstanken för att gynna sina egna maktintressen. Han ger Philippe II absolution för offrandet av don Carlos och begär att kungen i gengäld skall utlämna markisen av Posa, vars förehavanden inkvisitionen länge har följt. Som människa känner kungen att han behöver en vän, men som härskare ger han efter för storinkvisitiorn, eftersom han för att kunna behålla makten behöver kyrkans stöd. – Elisabeth upptäcker att hennes privata schatull är stulet. Det är furstinnan Eboli som ligger bakom stölden och hon lämnar schatullet till kungen. Philippe II sliter upp schatullet och finner en medaljong som don Carlos en gång skänkte sin trolovade i Fontainableuskogen. Kungen anklagar Elisabeth för otrohet. Eboli bekänner stölden för den oskyldiga drottningen, som förvisar henne från hovet. Eboli, som är medveten om att Philippe II redan har undertecknat don Carlos dödsdom, beslutar att försöka rädda honom.
Scen 2. Fängelset. Markisen av Posa tar avsked av don Carlos. Han berättar för infanten att han, för att rädda denne, själv har tagit på sig ansvaret för de komprometterande breven. Den besvikne Philippe II:s hämnd blir blodig och snabb: Under tiden som markisen talar med don Carlos blir han nedskjuten. Innan han dör låter han don Carlos veta att drottningen vill träffa honom en sista gång innan han beger sig till Flandern. Kungen, som tror att även sonen har blivit bedragen av Rodrigue, hämtar själv don Carlos ur fängelset. Men don Carlos säger honom sanningen. Under ledning av furstinnan Eboli tränger en folkmassa in i fängelset och kräver att don Carlos skall släppas fri. Endast storinkvisitorns uppdykande förhindrar en revolt.

Akt V. (= akt IV i den italienska versionen)
San Yuste-klostret. Rodrigue bestämde före sin död klostret som platsen för infantens och Elisabeths avsked. Elisabeth välsignar don Carlos kamp för Flanderns frihet. Han är nu äntligen mogen för sin politiska mission. Men Elisabeth och don Carlos ertappas av storinkvisitorn och Philippe II, som därmed anser sig få sina misstankar om otrohet bekräftade och vill låta gripa sonen. Då ingriper plötsligt en övernaturlig makt. En munk uppenbarar sig från Karl V:s grav och leder don Carlo in i klostret. Storinkvisitorn och Philippe II drar sig förskräckta tillbaka, eftersom munken såväl till röst som gestalt är identisk med Karl V, Philippe II:s döde far, som en gång avsade sig den världsliga makten till förmån för den himmelska friden.


.
Länkar: Don Carlos
Länkar kontrollerade 2016-11-06
.
Don Carlos i IMDb Noter till Don Carlos i IMSLP Don Carlos i engelska Wikipedia Don Carlos i svenska Wikipedia Don Carlos på Youtube                



Källor: Opera, Könemann 1999 ; Prismas Musiklexikon 1975
MusikSök 1998-2017