Andrea Chénier

Tonsättare: Umberto Giordano.
Libretto/text: Luigi Illica.
Undertitel/nr: Dramma di ambiente storico i fyra akter.
Uruppförande: 28 mars 1896 på Teatro alla Scala i Milano.
Personer: Andrea/André Chénier (tenor)
Carlo/Charles Gérard (baryton)
Maddalena/Madeleine av Coigny (sopran)
Bersi, mulatt (mezzosopran)
Grevinnan av Coigny (mezzosopran)
Den gamla Madelon (mezzosopran)
Roucher (bas)
Pietro Fleville, romanförfattare och kunglig pensionär (bas eller baryton)
Fouquier Tinville, allmän åklagare (bas eller baryton)
Matthieu, en sansculott (baryton)
Abboten, poet (tenor)
En incroyable (tenor)
En kammartjänare (bas)
Dumas, välfärdsutskottets ordförande (bas)
Schmidt, fångvaktare vid St. Lazare-fängelset (bas)
människor ur alla stånd och med skilda yrken (kör)
Tid och plats: Frankrike under franska revolutionen, 1789-1794.

KH-ref: K 403.


Handling/innehåll:
Under franska revolutionens skräckvälde förföljs poeten Andrea Chénier, som tidigare varit en anhängare av revolutionen. Adelsdamen Maddalena av Coigny flyr undan revolutionärerna och söker en tillflykt hos Chénier. Båda förlovar sig. Men Chénier grips och döms av revolutionstribunalen till döden. Maddalena följer sin älskade i fängelset för att dö tillsammans med honom.

Scen 1.
I greven av Coignys slott i landsorten ökar på kvällen före franska revolutionen spänningen mellan aristokraterna och tredje ståndet. Grevinnan av Coignys kammartjänare, Carlo Gérard, lämnar sin tjänst och ansluter sig till revolutionärerna. Även poeten Andrea Chénier förvägrar adeln sin konst och beundras av grevinnans dotter Maddalena för sitt mod och sin uppriktighet.

Scen 2.
Paris på sommaren 1794. Carlo Gérard har gjort karriär under revolutionen. Även Andrea Chénier anslöt sig till revolutionen och blev en av dess gunstlingar, men har nu råkat i onåd. Maddalena, som nu förföljs som aristokrat, söker en tillflykt hos Andrea. De båda eftersökta finner stöd i varandra och svär evig kärlek. – Carlo, som tillkallats av en spion, framträder nu som Andreas kärleksrival. Poeten utmanar honom till duell och sårar honom. Carlo känner igen Andrea men vill låta honom löpa, för att vara säker på att Maddalena har någon som skyddar henne från jakobinernas terror. Till det förbiskyndande vaktmanskapet säger han att han inte vet vem som har sårat honom.

Scen 3.

Revolutionstribunalens första kammare. Andrea grips och anklagas för att ha gått aristokraternas ärenden. Carlo vill skydda honom. Han upptäcker då kärleken mellan Andrea och Maddalena, som han själv älskar. Han kräver att Maddalena skall ge sig åt honom. Hon är beredd att göra det. Carlo blir rörd av hennes vilja till uppoffring och försöker rädda Andrea. Förgäves. Revolutionen äter sina barn. Poeten döms till döden.

Sven 4.
St, Kazare-fängelset, natten till den 25 juni 1794. Den sista tjänst som Carlo kan visa vännen är att muta fångvaktaren, så att Maddalena kan ta en dödsdömd moders plats och dö tillsammans med Andrea.


.
Länkar: Andrea Chénier
Länkar redigerade 2020-08-02
.
Noter till Andrea Chénier i IMSLP Andrea Chénier i engelska Wikipedia Andrea Chénier i svenska Wikipedia Andrea Chénier på Youtube                



Källa: Opera, Könemann 1999