Alceste / Alkestis

Tonsättare: Christoph Willibald Gluck.
Libretto/text: Italiens version (Wien): Ranieri de Calzabigi; fransk version (Paris): Marie Francois Louis Grand Leblanc du Roullet.
Undertitel/nr: Tragedia per musica / Tragédie opéra.
Uruppförande: 26 december 1767 på gamla Burgtheater i Wien ; 23 april 1776 på Académie Royal de Musique i Paris.
Personer: Admeto/Admetos, thessalisk konung (tenor) ; Alceste/Alkestis, hans gemål (sopran) ; Eumelo/Eumelos och Aspasio/Aspasios, de bådas söner (2 sopraner; i den franska versionen stumma roller) ; Evandro/Evandros, Admetos förtrogne (tenor) ; Ismene (endast i den italienska versionen) (sopran) ; Apollos överstepräst (tenor) ; Hércule/Herakles (endast i den franska versionen) (bas) ; Apollo/Apollon (tenor) ; Härolden (bas) ; Oraklet (bas) ; Underjordens gud (bas) ; hovmän, medborgare, Alcestes hovdamer, Apollons präster, Underjordens gudar (kör och balett).
Tid och plats: Thessalien, mytisk tid.


Handling/innehåll:

Wienversionen:
Akt I.
Scen 1. Torget utanför Admetos palats. Kung Admeto ligger för döden. Folket uppmanas att fråga gudarna om det finns någon hjälp.
Scen 2. Apollons tempel. Oraklet tillkännager att Admeto får leva om någon anna offras i hans ställe. Alceste är beredd att offra sig för sin gemål.

Akt II.
Scen 1. En lund vigd åt underjordens gudar. Alceste ber gudarna att ta emot hennes offer och blir bönhörd. Men hon vill ta avsked från Admeto och sina barn.
Scen 2. Den stora salen i Admetos palats. Admeto, som nu oväntat har tillfrisknat, får veta att priset för hans liv är Alcestes död. Förtvivlad bönfaller han gudarna om att inte ta emot offret.

Akt III.
Palatsets förgård. Alcestes offer är oåterkallerligt. Makarna tar avsked från varandra. Alceste dör. Admeto vill genast följa henne i döden, men då framträder Apollo tillsammans med Alceste, och paret förenas tack vare sin trogna äktenskapliga kärlek.


Parisversionen:
Thanatos och l'Amour (Eros), döden och kärleken, ligger i fejd med varandra. Kung Admeto måste dö, men enligt oraklet kan han räddas om någon annan offrar sig i hans ställe. Hans gemål Alceste är beredd till detta. Men Admetos kan inte leva utan Alceste och vill därför följa henne i döden. Hans vängäst, hjälten och halvguden Hércule (Herakles), blir vittne till denna starka äktenskapliga kärlek. Hércule hämtar Alceste från underjorden. L'Amour har besegrat Thanatos – folket prisar kungen och Alceste och Admeto tackar guden.



.
Länkar: Alceste / Alkestis
Länkar kontrollerade 2016-03-19
.
Alceste i IMDb Noter till Alceste i IMSLP Alceste i engelska Wikipedia Alceste i svenska Wikipedia Alceste på Youtube                



Källor: Opera, Könemann 1999 ; Prismas Musiklexikon 1975
MusikSök 1998-2017