Adriana Lecouvreur

Tonsättare: Francesco Cilea.
Libretto/text: Arturo Colautti efter Eugène Scribes och Ernest Legouvés skådespel Adrienne Lecouvreur.
Undertitel/nr: opera i fyra akter.
Uruppförande: 6 november 1902 på Teatro Lirico i Milano.
Personer: Maurizio, greve av Sachsen (tenor), fursten av Bouillon (bas), Abate di Chazeuil (tenor), Michonnet, regissör vid Comédie-Française (baryton), Quinault och Poisson, skådespelare vid Comédie-Française (bas, tenor), Adriana Lecouvreur, skådespelerska vid Comédie-Française (sopran), furstinnan av Bouillon (mezzo), Överhovmästaren (tenor), Mlle Jouvenot och mlle Dangeville, skådespelerskor vid Comédie-Française (sopran, mezzo), Athenaide, hertiginna av Aumont, Markisen, Baronessan, En kammarjungfru (stumma roller); damer, herrar, statister, scenarbetare, tjänare (kör).
Tid och plats: Paris, mars 1730.


Handling/innehåll:
Skådespelerskan Adriana Lecouvreur älskar greve Maurizio av Sachsen och han älskar henne. Även fursten av Bouillon är förälskad i en skådespelerska, mlle Duclos, Adrianas rival på scenen, och han fruktar att hon ska bedra honom. I själva verket är det hans egen hustru som bedrar honom. Maurizio har av politiska skäl inlett en kärleksförbindelse med furstinnan av Bouillon. När han nu lämnar furstinnan, vill den försmådda kvinnan hämnas. Hon sänder en bukett förgiftade blommor till den lyckliga skådespelerskan. Adriana dör i sin älskades armar.

Akt I.
I foajén till Comédie-Française. Den firade skådespelerskan Adriana Lecouvreur bekänner för sin beundrare Michonnet att att hon älskar den unge officeren Maurizio. Maurizio är i själva verket greve av Sachsen. Före föreställningen, där Adriana spelar Roxanes roll i Racines tragedi Bajazet, skänker hon Maurizio en violbukett som tecken på sin kärlek. Den nya kärleksförbindelsen överskuggas dock av en tidigare: greven har ännu inte avslutat sin kärleksaffär med furstinnan av Bouillon. Även fursten av Bouillon har en älskarinna bland skådespelerskorna, mlle Duclos, som under föreställningen skall överlämna en biljett till greven, där han av furstinnan får en inbjudan till en rendezvous i hennes hus. Biljetten snappades emellertid upp av fursten. Fursten tror att Duclos bedrar honom och bjuder efter föreställningen in alla från teatern till det olycksbådande huset.

Akt II.
Furstinnan av Bouillon och greven av Sachsen träffas i skådespelerskan Duclos lilla hus i området Grange Batelière. Han är tacksam mot furstinnan för hennes politiska bistånd, men avvisar hennes kärlek. För att blidka hennes misstankar om att han har en ny väninna, ger han henne Adrianas violbukett. Fursten och hans gäster anländer för att övertyga sig om mlle Duclos otrohet, men de finner ingen dam tillsammans med greven. Furstinnan har med Adrianas hjälp lyckats lämna villan genom en hemlig dörr.

Akt III.
Vid en fest i Palais Bouillon erkänner Adriana och furstinnan för varandra att de är rivaler. Som svar på furstinnans provokation reciterar Adriana en monolog ur Racines Fedra – en anspelning på furstinnans omoral. Gästerna hyllar entusiastiskt skådespelerskan, medan den förbittrade furstinnan känner sig kränkt av monologens budskap.

Akt IV.
Adriana finner bland sina födelsedagsgåvor samma violbukett, som hon en gång gav till greven av Sachsen. Adriana tror att hon har fått violerna som en avskedsgåva av Maurizio, men i själva verket är det furstinnan som har sänt sin kärleksrival – den förgiftade - blombuketten. Den melankoliska Adriana andas djupt in violernas dödliga doft. Maurizio, som på nytt vill bekänna sin kärlek, kommer för sent och Adriana dör i hans armar.


.
Länkar: Adriana Lecouvreur
Länkar kontrollerade 2016-03-19
.
Adriana Levouvreur i IMDb Noter till Adriana Lecouvreur i IMSLP Adriana Lecouvreur i engelska Wikipedia Adriana Lecouvreur i svenska Wikipedia Adriana Lecouvreur på Youtube                



Källor: Opera, Könemann 1999 ; Prismas Musiklexikon 1975
MusikSök 1998-2017