Hæffner, Johann Christian Friedrich

Från: Sverige (av tysk börd).
Född: 2 mars 1759 i Oberschönau i Hessen, Tyskland.
Död: 28 maj 1833 i Uppsala.
Verksam som: tonsättare, kyrkomusiker.
Musikgenre: ..klassisk.
Aktiv: 1780-talet ; 1790-talet ; 1800-talet ; 1810-talet ; 1820-talet ; 1830-talet.

Öppnar index över Läsesalongens pressklipp
Länkar till internet

Hovkapellmästare vid Kungliga teatern i Stockholm 1799-1808, därefter dirigent musics vid Uppsala universitet. Arrangerade melodierna till Geijer-Afzelius Svenska folkvisor. På kyrkomusikens fält har hans koralbok (1820-21) utövat ett omdebatterat inflytande in i senaste tid.
PM75


I hemlandet studerade han bl.a. för organister som följde Bachs tradition. 1781 kom han till Stockholm och var organist i Tyska kyrkan i tolv år. Han arbetade också vid Operan i Stockholm (som sånglärare 1781-95, som vikarierande hovkapellmästare 1792 och som ordinarie hovkapellmästare 1795-1808). Han var också lärare vid Musikaliska akademien i mitten av 1790-talet och verksam i orden Par Bricole och sällskapet Utile dulci. Hæffner ansvarade för de svenska uruppförandena av Haydns Skapelsen (1801) och Mozarts Requiem (1805). Arbetet med operakonsten stördes delvis av intriger mellan honom och de andra utländska kapellmästarna i Stockholm, Uttini, Kraus och tidvis även abbé Vogler. Som musikalisk ledare var Hæffner inte särskilt populär, och hans egna verk färgades av en gammalmodig smak som var alltför starkt beroende av Bach, Händel och Gluck. De musikdrammatiska verken, bl.a. Electra (1787) och Renaud (1801), blev inte speciellt framgångsrika.

1808 utnämndes Hæffner till dirctor musices i Uppsala. Tillsammans med Erik Gustaf Geijer, Gunnar Wennerberg, P.D.A. Atterbom och andra musikintresserade romantiker fick han nu stor betydelse för musiklivet bland Uppsalas studenter. Han införde sångundervisning på schemat och blev en allmänt omtyckt figur, kallad "farbror H". Hæffner hade tidigt intresserat sig för den svenska psalmsången, och 1808 lämnade han ett förslag till ny koralbok för Svenska kyrkan. Han ville hålla fast vid en enkel fyrstämmig sättning av koralmelodierna och råkade i konflikt med abbé Vogler och senare även Frigel som satt i psalmbokskommitén. Geijer och J.O. Wallin ställde sig däremot på hans sida, och till sist fick han huvudansvaret för den koralbok som kom ut 1820-21. Genom Geijer fick han också i uppdrag att harmonisera dennes och Afzelius uppteckningar av "Svenska folkvisor" (1814-16). Redan på 1780-talet hade han varit en av de första som upptecknade samiska jojkar. En tid arbetade han som musikredaktör. Både Geijer och Atterbom skrev text till visor som han hade skrivit själv eller arrangerat. Många av Hæffner visor och scenmusikaliska verk trycktes i Åhlströms "Musikaliskt tidsfördrif" och "Skaldestycken satte i musik" på 1790-talet. Han skrev också ett oratorium, Försonaren på Golgatha (1809), tillfällighetsmusik, marscher och visor. I Svenska folkvisor, satte för fyra mansröster (1832) tillämpade han bl.a. praktiskt sina teorier om att det finns en speciellt nordisk tonskala.
BM03


.
Länkar:  Hæffner, Johann Christian Friedrich
Länkar kontrollerade 2012-04-28
.
Haeffner, Johann Christian Friedrich i Wikipedia
.

 

Källor: PM75 ; BM03 ; Wikipedia
MusikSök 1998-2012