visform


även liedform [lid-] (från tyskan). I den traditionella musikaliska formläran betecknar visform de enklaste och mest allmängiltiga formbildningarna, vilka ansluter sig till den folkliga visans eller dansens naturliga konstruktion. Man urskiljer:
1 tvådelad visform, bestående av två delar (i enklaste skick perioder), vardera vanligen upprepad och av vilka den första gärna leder bort från huvudtonarten (vanligen till dominanten) och den andra leder tillbaka;
2 tredelad visform, där den första delen följs av en mellandel, ofta i annan tonart, och därefter (helt eller delvis) återkommer (schematiskt A B A).

Båda formerna kan vara enkla, d.v.s. små och okomplicerade, men de kan också utvidgas; man talar särskilt om 3) utvidgad eller sammansatt tredelad visform, där alla eller åtminstone de yttre ovannämnda delarna var för sig gärna bildar en tredelad visform; alltså schematiskt A (a b a)–B (c d c)–A (a b a). På detta sätt är vanligen symfonimenuetter och -scherzi uppbyggda. Även symfoniernas långsamma satser samt rondosatser i allmänhet är ej sällan planerade som starkt utvidgade visformer.
MO85



Källa: Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017