visa


fra. chanson, mélodie, eng. ballad, ty. Lied, kort folklig sång i strofisk form; se vidare sång.
MO85

enkel, melodiös och strofisk dikt, avsedd för sång. Visornas innehåll och användning varierar mycket. Ofta har de en vanlig praktisk funktion som arbets-, vandrings-, dans-, dryckes- eller vaggvisa. Innehållet kan vara politiskt, religiöst, skämtsamt eller personligt. Sveriges främste visdiktare Bellman använde på 1700-talet fortfarande i stor utsträckning kända melodier till sina visor, men därefter (och särskilt från romantiken) skrevs nya melodier till texterna. Under 1900-talet har en rad fina visdiktare framträtt i Sverige, bl.a. Dan Andersson (som besjöng vildmarken), Birger Sjöberg (småstaden), Ruben Nilson (arbetarliv), Evert Taube (sjömanslivet) och Cornelis Vreeswijk (samhällskritik). 1951 inrättades Svenskt visarkiv för vetenskaplig forskning.
BM03




Källor: Musikordboken 1985 ; Bonniers Musiklexikon 2003
MusikSök 1998-2017