virtuos


en utövande musiker med speciella färdigheter, särskilt av teknisk art. Man talar därför också i nedsättande mening om "ren virtuosmusik" – för att antyda att motsättning mellan tekniska färdigheter och en musikers konstnärliga sensibilitet.
PM75

ital. virtuoso [virrtoå´så], eg. "duktig" (av lat. virtus = duglighet m.m.); mästare i fråga om teknisk behärskning av ett instrument eller av sångkonsten, bländande utövande konstnär. Virtuositet är ofta nödvändig för att uppnå ett idealt framförande men uppträder också som självändamål ("tom", "ytlig" virtuositet). 1700-talets opera var jordmån för ett sångligt virtuosherravälde, och det tidigare 1800-talet var instrumentalvirtuosernas glanstid med Paganini och Liszt som största gestalter.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017