villanell


(fr. villanelle, lantflicka) fransk diktform med fem treradiga strofer, eller en tonsättning därav. Ej detsamma som villanella.
PM75

ital. villane´lla (canzona) villane´sca, eg. "lantlig visa", italiensk, mest neapolitansk, körvisa av munter, frivol och gärna parodisk typ, mycket populär på 1500-talet. Villanell var en stark kontrast till den förnäma madrigalen, den var strofisk och vanligen hållen i trestämmig, homofon sats, ofta med avsiktliga, "förbjudna" kvintparalleller. Stilen blev vida spridd även i Tyskland. En liknande, norditaliensk vistyp var den fyrstämmiga vilotta [-åta], som saknade parodiska inslag. – Namnet har använts också för livliga, dansartade instrumentalstycken (Telemann, Berlioz, Chabrier etc.).
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017