växeldominant


andra tonenskalan (och durtreklangen på denna ton); t.ex. tonen d (och D-durtreklangen) i C-dur. Se dominant.
PM75

en av de oftast använda bidominanterna, nämligen dominantklangens dominant, även kallad andra dominanten, i C-dur d fiss a (c e). Till växeldominant i C-dur hänförs även klangerna fiss a c och fiss a c e (ess). Växeldominant upplöses normalt till ordinarie dominanten eller dominantsextackordet.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017