vaudeville


(fr., vådevill) term med skiftande innebörd, bl.a. en sång vars strofer sjungs av olika personer, med samma omkväde efter var strof; finalen i Mozarts.Enleveringen ur seraljen är en vaudeville. Även ett sånglustspel som är en föregångare till operetten, sådan Offenbach utformade den.
PM75

(fra., sv: vådevill), enklare, uppsluppet sångspel, komedi med kupletter. Vaudeville var från början beteckning för franska satiriska visor. Om ordets ursprung råder delade meningar: möjligen betyder det "voix de ville", "stadens röst". Under 1700-talets första del ingick dylika visor, mest på populära melodier, i primitiva, ofta parodiska folkliga lustspel, givna på Paris' förortsteatrar. Genren höjdes litterärt och musikaliskt, bl.a. av författarna La Sage och Favart, och blev ytterst populär. Samtidigt övergick namnet vaudeville på hela teaterstycket (men ännu i Mozarts Enleveringen ur seraljen har det sista, kuplettartade ensemble-numret denna överskrift). Vaudeville var en av rötterna till det så betydelsefulla franska sångspelet (opéra-comique, se opera) och fortlevde som en lättare art därav, närstående den nyare operetten och revyn och utmärkt av kvick dialog och träffsäkra, aktuella kupletter till pigga melodier. Vid 1800-talets mitt övergick vaudeville i den offenbachska operetten.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017