trio


1 en grupp med tre musiker; stråktrio: violin, viola, violoncell; pianotrio: piano, violin, violoncell

2 ett verk för tre instrument – om det är instrumentalt kallas det också en "trio" och motsvarar vanligen en sonat (för tre instrument) i flera satser

3 mellandelen i menuetten, kallad så därför att den tidigare skrevs för enbart tre instrument; som formbeteckning tillämpad även på mellandelen i ett scherzo, en marsch, även om trestämmigheten inte upprätthålls

4 namn på sex trestämmiga sonater av Bach för orgel i trestämmig sats men utförda av en spelare – en motsvarighet till triosonatan.
PM75


(eg. ital. [tri´å], plur. trior eller trios),

1 en instrumental komposition för tre exekutörer (en motsvarande vokalkomposition heter i allmänhet tersett), även ifrågavarande ensemble. Jfr. även triosonat. Den kammarmusikaliska trion för tre självständiga instrument (utan ackompanemangsstämma) daterar sig i huvudsak från wienklassicismens tid. Satsbyggnaden är den klassiska sonatens. Huvudform är pianotrion för piano, violin och violoncell; här finns många förnämliga verk av Haydn, Mozart, Beethoven, Schubert, Mendelssohn, Schumann, Brahms, Dvorák m.fl. Andra kombinationer: piano, klarinett, violoncell (Beethoven, Brahms), piano, violin, horn (Brahms). Därjämte stråktrion, vanligen för violin, altfiol och violoncell, med verk av Haydn, Mozart (Divertimento), Beethoven, Schubert, Reger, Dohnányi, Hindemith m.fl.; även för två violiner och altfiol (Dvorák, Kodály). Ytterligare sammanställning: flöjt, violin, altfiol (Beethoven: Serenad, Reger, Rosenberg).

Orgeltrio kallas ett trestämmigt polyfont orgekstycke, där varje stämma har sin speciella registrering (spelas på olika manualer respektive pedal).

2 Med utgångspunkt från Lullys maner att låta triosatser för två oboer och fagott avlösa tuttiorkestern blev trio på 1700-talet namnet på en mellandel i menuetten (ursprungligen Menuett II), efter vilken huvuddelen (Menuett I) återkommer; denna mellandel var normalt av lugnare, mer sångbar karaktär och hade inte sällan tunnare stämvävnad. I likhet härmed gestaltades även andra danser, marscher och menuettens efterträdare i symfonin, scherzot, med trio. Ibland förekommer två eller tre olika trios, skilda av ytteligare upprepningar av huvuddelen; i vissa Beethovenscherzi återkommer enligt detta mönster samma trio två gånger.
MO85




Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985