tonmåleri


tonmåleri och programmusik är två begrepp, som delvis täcker varandra. Men tonmåleri är mycket allmännare och elementärare; det föreligger överallt där en tonsättare genom viss karakteristisk tonföljd, ackompanjemangsfigur, klang etc. medvetet vill återge eller väcka utommusikaliska associationer. Programmusiken är ett mera utvecklat stadium härav: skildrandet i (instrumental) musik är ett längre förlopp. Tonmåleri förekommer således särskilt rikligt i programmusiken men kanske ändå mer i musik som är satt till text: i sånger, operor, oratorier, melodramer m.m. Hit räknar man såväl realistisk naturimitation (t.ex. av regn, storm, åska, skogssus, havsvågor, djurläten, gräl, vapengny, spinnrockens snurrande och mycket annat) som mer fantasibetonade anspelningar (månsken, älvdans, lantlig frid, nattlig spökstämning etc.) och även återgivandet av subjektiva känslor i omedelbar anslutning till textorden (gjädje, sorg, uppvaknande etc.). Rikliga exempel på tonmåleri finns bl.a. i renässansens madrigallitteratur (därav uttrycket madrigalism), hos Bach, i det franska sångspelet, i Schuberts sånger och Wagners musikdramer. Se f.ö. programmusik.
MO85



Källa: Musikordboken 1985