tonika


den tonartsbärande tonen i skalan – t.ex. f i F-dur och f-moll.
PM75

kallas i äldre harmonilära grundtonen i en tonart, skalans första ton, i nyare harmonilära även den harmoniska funktion, som främst representeras av treklangen på denna ton (i C-dur c e g), d.v.s. den centralklang som utgör den absoluta harmoniska vilpunkten och till vilken alla övriga harmonier står i ett slags spänningsförhållande och strävar att upplösa sig. Se vidare dominant, funktion, tonalitet.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017