tonhöjd


bestäms av svängningarnas frekvens hos en ljudkälla (se frekvens). Stämton eller normalton är den tonhöjd varefter instrument vanligen stäms.

Enligt en internationell överenskommelse 1939 bestämdes stämtonen a1 till svängningstalet 440; detta ger c1 261,6 och c2 523,2 (d.v.s. två gånger frekvensen hos oktaven under). I vetenskapliga forskningar har det befunnits matematiskt mera lämpligt att anta att c4 har en frekvens på 512 (d.v.s. 2 upphöjt till 9).
PM75

tonhöjd och svängningstal står i direkt förhållande till varandra, eftersom örat är så konstruerat att det uppfattar en ton med högre svängninstal såsom på något sätt högre belägen. Den s.k. absoluta tonhöjden anges direkt av svängningstalet. Man kan också tala om relativ tonhöjd, d.v.s. en tons höjd i förhållande till en annan ton såsom utgångspunkt. Det är den senare företeelsen och känslan för den som ligger till grund för så väsentliga musikaliska faktorer som intervall, melodi och samklang och som alltså är musikens egentliga fundament. Beträffande hela tonsystemets fixerande till bestämda svängningstal, se normalton.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017