(från grek., egentligen "avhuggande"), en rytmisk bildning som innebär avvikelse från den normala, metriska betoningen: sammanbindning av svag och stark taktdel med flyttande av tonvikten till den förra. - - - Synkopen kan ha utmanande, eggande verkan och utgör en betydelsefull faktor i alla epokers musik. Särskilt starkt anhopas synkoper i jazzen. Genom synkoper och det liknande accenturerandet av svaga taktdelar utan överbindning – vilket ibland också kallas synkop – åstadkommes där synnerligen komplicerade rytmer, ej sällan polyrytmik. Med synkoperad musik menas därför populärt jazz eller jazzartad musik.
PM75 |
