svävning, svävningar


svävning
en regelbunden förändring av ljudstyrkan; uppstår när två toner med svängningstal intill varandra ljuder samtidigt. Svävningens hastighet avgörs av skillnaden mellan de två tonernas svängningstal, vilket ger antalet svängningar per sekund. Svävning har av vissa moderna tonsättare (B. Hambraeus m.fl.) medvetet använts som ett klangligt uttrycksmedel.

PM75

svävningar
akustiskt fenomen: regelbundna skiftningar i tonstyrka, åstadkomna genom interferens mellan två samklingande toner av nära nog samma frekvens; används som hjälpmedel vid pianostämning, som vibratoeffekt i vissa orgelstämmor (bl.a. voix céleste) och dragspel (musette) samt som tonimpuls i vissa elektriska instrument. Jfr. tempererad stämning.
MO85



Källor: Prismas musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985